Hos Helena

Jag simmade igår! För första gången på evigheter. Eftersom jag inte hade en aning om hur kroppen skulle reagera vågade jag inte starta med någon längre sträcka. Det fick bli en kortis, vilket ju var avklarat på mindre än en kvart. Jag hann knappt bli blöt. Frustrerande.

Så här dagen efter kan jag konstatera att:

1) mitt flås kunde varit oerhört mycket bättre, men att jag glädjande nog kompenserade det med en bra teknik. Och hängde med i poliskillarnas tempo (simhallen hänger ihop med polishuset).
2) jag allra helst hade velat säga till en sex, sju stycken att de ska sträcka på armarna när de simmar frisim. De såg ut som en påse nötter.
3) jag fortfarande blir hög på klor.
4) öronproppar i silikon är simmarens bästa vän. Näst efter baddräkten, simglasögonen och badmössan förstås.
5) armarna verkade väga 150 kg/st igår kväll, men att dagens träningsvärk inte varit så hemsk ändå.
6) den onda nerven i ryggen/benet visserligen varit mer ilsk än vanligt idag, men ändå hållit sig någorlunda på mattan.

Igår var det dags för den årliga DN-galan på Stadion. Fjärde året på raken och nu kan det definitivt kallas för en tradition! Finfint väder, bra resultat och träsmak i rumpan (trots att vi var utrustade med strandmadrass att sitta på och såg ut att vara på väg att slå upp ett basläger med all vår packning).

M och jag satt alldeles i närheten av SVT:s intervjuhörna, så jag passade på att fota en och annan idrottande svensk som stannade till för en intervju. Inga världsmästarbilder, men Helenabilder.

Muspek för bildtext.

Den första semesterveckan har bestått av mycket pärlande och Tour de France-cykling. Den tyska tidningen Das Bild har en perfekt liveuppdatering där man lätt ser hur cyklisterna ligger i förhållande till varandra och hur banprofilen ser ut, så med den på laptopen och Eurosports sändningar på tv:n har jag full koll.

Att sortera pärlor tar tid. Ungefär två timmar för den här högen.

DN:s aprilskämt om att inte tillåta cyklisterna att köra fortare än 2o km/h på vissa ställen här i stan var riktigt roligt. Helt osannolikt att den isländska tidningen inte förstod att det var ett skämt och toppade sin nätupplaga med “nyheten”. Roligast var påståendet om att den som bryter mot hastighetsbegränsningen ska få sin cykel beslagtagen i en månad. 20 km/h är ju en hög hastighet för Silverblixten och mig, men om man betänker att M med lätthet kör i 4o km/h på platt asfalt, då förstår man att hela grejen är ett påhitt.

Och på skriv om cykling; idag har vi suttit som klistrade framför tv:n och sett på Flandern Runt. Säsongen har börjat och det är bara lite drygt en månad tills Giro d´Italia börjar. När kommentatorerna gastar på upploppet, cyklisterna har mjölksyra och stigningarna är grymma; då finns det hopp om att det kan bli sommar i år också. Även fast det har snöat här idag igen.

Det är tjejhockey på tv; OS-final. Kommentatorerna pratar om damkronorna. Herrkronorna, då? Killarna heter bara Tre Kronor och har liksom lagt beslag på den titeln. Inte så konstigt, för de fanns ju liksom först. Hur som helst är damkronorna ett kul ord.

Fr o m i måndags sänder alla P4:s lokalradiostationer via nätet. Radio Blekinge är visserligen inte känd för att ha vassa programledare och grymma program, men sporten på söndagskvällarna kommer jag inte att missa. Det blir finemang för den utflyttade karlskroniten att lyssna på handbollsmatcher live. Och en lättnad för mor och far som slipper sitta i Idrottshallen och tok-sms:a resultat till mig och lill-A!

Gårdagens DN-gala var en kul tillställning. Vädret hade förstås kunnat vara bättre; det regnade i princip hela dagen och även om det var så gott som regnfritt på kvällen var ju löparbanorna blöta och luften kylig. Om temperaturen hade varit några grader högre, hade resultaten säkerligen blivit bättre. Lite trist var det förstås att varken Christian Olsson eller Carolina Klüft (så när som på ett stafettlopp) var med. Nåväl, M och jag fick ganska bra platser (på den onumrerade billighetsläktaren) och hade utkik över SVT:s intervjuhörna och den mixade zonen där det mer eller mindre kryllade av bekanta ansikten. Allt från deltagare till tv-folk och Las Vegas-pojken Martin Stenmarck. Några bilder blev det allt och det är inte omöjligt att det dyker upp några här framöver.

Idag har kroppen förstås varit lite förbaskad över alla sittimmar igår kväll. Läktarbänken var inte av den sittvänliga sorten och trots att vi hade handdukar med oss att sitta på fick vi svår träsmak. Den här kroppsprotesten var förstås väntad, så idag har jag bara strosat omkring här hemma, solat solarium (vart har solen tagit vägen, egentligen? vi ska ju på bröllop på lördag och min solbränna är ju på väg att försvinna), gjort ett grattiskort till lilla M som blir tre imorgon och kammat Theodorkatten som protesterade genom att kräla och beklaga sig på högsta volym.

Igår köpte jag och M biljetter till årets upplaga av DN-galan som går av stapeln nästa tisdag. Ska bli kalaskul. De senaste åren har jag visserligen fått sällskap av pappa, lill-A och stor-A, men eftersom det inte gick att få ihop med jobbscheman och sånt kunde de inte komma upp till Sthlm nästa vecka. Synd. Men i brist på min hängivna sportnördsfamilj kommer det nog gå bra att ha M sittandes bredvid på Stockholm Stadion.

Två foton från förra årets DN-gala:

Den 12:e etappen i Tour de France körs just nu och det är lite av en mellanetapp idag. Inte helt slätt och inte några riktiga stigningar heller. Cyklisterna är på väg från Alperna till Pyrenéerna som de når på söndag och då stundar den tuffaste etappen på hela touren.

Gårdagens etapp var en av de kämpigaste och vanns av T-Mobile-åkaren Alexandre Vinokourov. Den största prestationen stod dock T-Mobile-mekanikern för. I värsta utförslöpan några kilometer från mål lossnade Vinokourovs gps-sändare och var på väg in i hjulet och då hänger sig mekanikern ut från bilen i 70 km/h och knipsar av gps-sändaren. Milimeter från hjulet. Hujedamig.

I fredags kväll fortsatte vi firandet av M:s födelsedag med middag på Salzer. Av någon anledning har vi inte varit där tidigare, trots att det ligger fånigt nära vårt bo, men nu kommer vi med största säkerhet att gå dit fler gånger. Ett höjdarställe, visade det sig. Vi satt utomhus, det var varmt, gösen och forellen smakade riktigt gott och crème brûlée med lingon- och rabarberchutney var en bra avslutning. Efter maten promenerade vi en liten sväng och sedan satt vi ute på gården tillsammans med Theodorkatten som verkligen njöt av att komma ut och lufta pälsen.

Igår satt jag på en av bryggorna nere vid Riddarfjärden och läste i några timmar. Underbart! Det känns som om jag aldrig kan få nog av de där stunderna. På eftermiddagen såg vi den åttonde etappen i Tour de France och nu börjar det hetta till i Frankrike! Efter lite matfix träffade vi B, J & M (alldeles nygifta!) och M & S (som blir herr och fru om tre veckor!) för grillning bara några hundra Helenasteg från boet. I brist på hustomt, trädäck och klotgrill fick det bli engångsgrillar och det funkade alldeles utmärkt. Det går väl visserligen inte att grilla stora stekar på de där engångsvarianterna, men grillspetten med chorizo och grönsaker var lagom grillkrävande. Till spetten hade jag gjort potatissallad med rödlök, oliver, paprika och en vinägrett. Och tzatziki. Vilken härlig kväll det blev!

I förmiddags startade vi dagen med frukost på vårt stamställe och sedan har det varit Tour de France-cykling för hela slanten fram till eftermiddagen. Det är visserligen straffbart att vara inomhus när solen jobbar för högtryck(!), men om det är första bergsetappen i touren så är det. En timmes bokläsning på bryggan hann jag i alla fall med innan det var matlagningsdags och promenadstund ikväll.

Och frågan är hur mycket livskvalité man kan få under en helg. Jag tror banne mig att jag har fyllt alla depåer! =)