Hos Helena

All min tid äts upp av jobb, plugg och flyttförberedelser för tillfället. När jag har betat av allt annat och tänker blogga har min hjärna packat ihop och gått hem för dagen.

Imorgon förmiddag ska vi skriva på alla papper, be banken föra över en galen summa pengar till säljaren och efter det får vi nycklarna till den nya lägenheten. Nice! På torsdag morgon kommer golvslipargubbarna och innan dess måste vi kasta ut den plastmatta som ligger i köket och hallen (håll tummarna för att golvet under plastmattan liknar det trägolv som ligger i resten av lägenheten!). Vi har lite att stå i imorgon kväll alltså, men det ska bli kul att komma igång.

Vi har tur som inte behöver flytta ut från den lilla lägenheten förrän den 28 december. Det underlättar både för vårt välbefinnande och renoveringsplaneringen.

Trots att jag är mer än less på att inte kunna gå runt sängen och att i princip ha noll förvaringsutrymmen så kommer det kännas lite ledsamt att säga hej då till den lilla husbåten.

Notera att Lilla Björn fick vara med på ett hörn! Inte bara på min dåliga bild, utan även på proffsfotografens bilder till prospektet. De skulle bara veta vad Lilla Björn har varit med om i sitt liv.

Det känns som om vi har fått en extra helgdag nu när vi inte längre behöver ägna söndagarna åt att fara runt på lägenhetsvisningar som skållade troll. En hel dag till fri lek är enormt skönt! Jag log t o m lite i mjugg när jag såg ett par på t-banan som satt och lusläste ett lägenhetsprospekt. De diskuterade om planlösningen verkligen passade dem och hur de skulle kunna bygga om. Jag saknar det inte.

Idag har vi sovmorgonat, fikat med Maria och Johan, promenerat till stan och småshoppat. På eftermiddagen pluggade jag italienska ett par timmar och känner mig nu som en duktig student som är väl förberedd inför veckans föreläsning. Nu väntar soffan, en varm filt och en Johan Falk-film.

Allt är klart och påskrivet. Den lilla husbåten är såld svindyrt och vi har köpt en normalstor 2:a ett par kvarter bort. Det är en enorm lättnad att vår plan funkade. Vi drog igång säljkarusellen utan att ha något nytt på gång för att vara helt säkra på hur mycket pengar vi skulle kunna lägga på nästa boende. Läskigt eftersom vi ju riskerade att stå utan bostad, men samtidigt tryggt rent ekonomiskt.

Samtidigt som husbåten såldes hittade vi ett bo som passade oss fint och eftersom budgivningen på vår lägenhet drog igång på direkten fick vi snabbt en hint om hur långt vi själva kunde gå i en budgivning. Det blev ett par intensiva dagar, men det gick vägen!

Det känns fantastiskt att vi om bara ett par veckor kommer att ha ett sovrum där vi kan gå runt sängen, ett rejält kök och inte minst plats för en hel garderobsvägg. Det är en lyx jag tycker att man kan unna sig när man har fyllt 35. Att lägenheten ligger i ett gårdshus byggt 1906, fyra minuters promenad från närmsta t-banestation, nära vattnet, mitt i smeten och i samma område som vi bor nu gör inte saken sämre. Den lilla detaljen att vi (=M) behöver renovera alla golv, väggar och tak samt bygga ett nytt kök väljer jag att bortse ifrån - åtminstone över helgen.

Nu gäller det att fokusera på att vi flyttar till något nytt och inte att vi lämnar den fina lilla skokartongen. Jag är hemskt nostalgisk och tycker att det är sorgligt att flytta från lägenheten som vi flyttade ihop i, har renoverat som tokar och inte minst trivts oförskämt bra i. Trots att jag i allra högsta grad vill flytta och tycker att det är dags för något nytt.

Att sälja sin lägenhet är nervöst. Det borde räcka med den stressen, men för att maxa upplevelsen av att inte ha kontroll över situationen lägger vi själva bud på en lägenhet modell större. Samtidigt. Gah!

På tisdagar är det fullt ös. Först jobb på jobbet (inte hemifrånjobb som jag ägnar mig åt tre dagar i veckan), raka spåret hem och sedan italienskalektion via nätet. Strax efter halv åtta är jag klar och kan pusta ut. Ofta går luften ur mig lite grand efter det där hysteriskt intensiva italienskatänket. Och sedan är det dags att äta något. Sent. Puh, det är tur att jag kan ägna resten av kvällen åt precis ingenting.

Långhelger är underbara! Efter att ha jobbat till kl 13 idag gjorde jag M sällskap på en lång promenad i solen. Att solen visade sig var ju schysst, den har inte precis slösat med sin närvaro de senaste veckorna. Ikväll har vi, precis som förra fredagen, lagat linguine med skaldjur och druckit prosecco. Den allra bästa inledningen på helgen.

Idag bjöd Elin på lunch på Lux. En försenad födelsedagspresent, som jag är glad att jag har sparat på lite, för jag är helt säker på att jag uppskattade den mer nu i mörkaste oktober än vad jag hade gjort i somras. Jag åt en löjligt god hummersjuden torsk med fänkål, tomat och krispiga krutonger. Till efterrätt blev det havtornssorbet. Perfekt!

Imorgon ska jag och brev-M fira 20 års vänskap med en heldag tillsammans. Fina brev-M; tänk vilken tur att du satte in den där annonsen om brevvän i Mitt Livs Novell 1989…

… är ni kvar?

Det blev visst en bloggpaus. Det verkliga livet har sugit musten ur mig de senaste veckorna, men nu är jag här igen.

Min svärmis är en äkta kulturtant, så när vi hittade den här nyckelbrickan på Designtorget kunde vi inte låta bli att köpa den. Som klippt och skuren för M:s mamma!

Svärmis var här och höll Theodoren sällskap när vi var i Berlin och vi satte brickan på de extranycklar som hon använde. Samma lilla knippa som hon alltid använder när hon är här. Och där har de blivit kvar. Ibland lånar jag den eftersom den är så liten och behändig att ha i fickan. Med kulturtantsbrickan och allt, men trots att jag övar lite grand så kommer jag nog aldrig att bli lika genuint kulturtantig som svärmis.

- Nya underkläder från Twilfit inslagna i silkespapper
- Ytterligare ett läppglans från Lancôme
- Ett nytt och fluffigt duntäcke. Jag dansade en gladdans på sovrumsgolvet när jag packade upp det.
- Solsken
- Helg!

Jag har en envis och kämpig magkatarr som inte vill släppa och då gäller det att fokusera på det bra sakerna. Lyx kan få vilken krämpa som helst att kännas mindre jobbig.