Hos Helena

- Ryggen mår bättre. Efter tre dagars vila i ryggläge kunde jag gå en promenad idag. Äntligen. Såna här extra tillbehör till det vanliga onda kan verkligen få mig att deppa ihop. När jag inte kan vara som vanligt, gå mina dagliga promenader eller hitta på enkla saker blir det tungt. I veckan fick jag avboka en riktigt kul grej som jag hade sett fram emot. Inte roligt. Men nu är jag på benen igen!

- Varmvattnet är tillbaka - förhoppningsvis för att stanna. I onsdags kväll firade jag med att krypa ner i badkaret och värma mig. Extra lyxigt var det med persikodoftande badskum från Aqualina köpt på Sephora i San Remo.

- Igår morse kom B och N:s son till världen! En liten sötnos, så klart.

Jag har fått en släng av ryggskott. Ungefär som tio knivar i ländryggen. Det gör ont.

Och sedan försvann varmvattnet igen.

De dagar jag jobbar på jobbet är jag helt slut på kvällen. Idag är en sådan dag och när jag kom hem var jag både gäspig och kroppskinkig. Efter att vi hade ätit var jag ytterst nära att krascha i soffan, men nähä… istället gick vi en promenad! Jag är lite chockad, men omåttligt stolt över mig själv. Det blev visserligen bara en halvtimmespromenad, men jag rastade i alla fall benen en stund.

Så underbart det är med helg och sol. Igår satt jag ute och lyssnade på en P3-dokumentär i mobilen och läste i nästan tre timmar. Vid Riddarfjärden där vattnet kluckar mot bryggen. Där det luktar hav, fastän att det “bara” är Mälaren. Där stockholmarna trängs på gräsplättarna. Det är ljuvligt att bo mitt i stan med vattnet och lugnet så nära. Obeskrivligt härligt.

Idag har jag ätit frukost på Caffè Ugo tillsammans med M, promenerat till Gallerian, shoppat lite och sedan suttit på Mälarpaviljongen tillsammans med B i 2 1/2 timme.

Det är trist att det ska bli sämre väder imorgon. Å andra sidan blir det en aning lättare att åka till jobbet då. Lite.

Sedan i fredags morse har vi bara kallvatten i kranarna. Fortum hade en driftstörning i förra helgen och när utrustningen kickade igång igen pajjade varmvattencentralen i vårt hus.

Efter 24 timmar utan varmvatten började jag bli smått irriterad. Det är ingen höjdare att tvätta håret i kallvatten, men det är ungefär tio gånger så hemskt att duscha kallt. Trots att jag lagt upp en bra strategi gick det inte fort nog. Och det blir absolut inte någon som helst ånga på toaletten, I can tell you. Och nej, jag är inte det minsta van vid att campa eller bo i segelbåt, så det här med kallvatten är inte min grej. Brrr.

Förhoppningsvis får vi tillbaka varmvattnet imorgon, annars är det jag som går till solariet alt. knackar på hos en snäll vän och ber att få låna duschen.

Kameran i min nya mobil är helt ok. I dagsljus blir bilderna faktiskt lika bra som med min kompaktkamera, men jag kan förstås inte göra så många olika inställningar. Härom dagen när jag satt nere vid Riddarfjärden hittade jag dock några knappar att trycka på. Lite variation kan jag få till i alla fall.

Jag är enormt sugen på att köpa en systemkamera. En enkel variant som funkar för en amatör. Jag vill kunna ta bra matbilder, men även en och annan bild vid Riddarfjärden (nähä!). Vad ska jag köpa? En enkel kamera bara… Och en trave fotoböcker så att jag lära mig hur jag ska hantera kameran på bästa sätt, antar jag.

Min husläkare är pålitligt. Det är egentligen ett under att jag kan ringa och prata med honom på morgonen och sedan få en tid för besök samma eftermiddag. Han hörde visserligen att jag var rejält sänkt av allergin och ville försäkra sig om att jag inte fått några astmakänningar, men jag är ändå imponerad av att han tar sig tid.

Igår eftermiddag kunde farbror doktorn konstatera att mina lungor lät bra och att min andfåddhet “bara” beror på att jag är totalt genomtäppt och inte får någon luft genom näsan. Att andas med öppen mun gör ju att man börjar flåsa efter bara en liten stund. Jag fick en ny sorts tabletter och en ny variant av nässpray att testa med och jag märker redan nu skillnad. Hoppas, hoppas att det lägger sig ännu mer så att jag kan gå promenader utan att bli så där flåsig. Och inte minst att jag kan sätta igång med vattengympan igen.

Bra saker:

- Theodor mår bättre och vi har avbokat morgondagens tid hos veterinären. Otroligt skönt!
- Långhelgen har varit härlig. Bra väder, fikastunder med M, promenader, god mat, avkoppling och fika + bio med fina vänner.
- Min nya mobiltelefon med helt ok kamera och mp3-spelare. Grymt bra att kunna lyssna på musik och ändå höra när telefonen ringer.
- Att fortfarande ha goda italienska ostar, oliver och kronärtskockor i kylen. Jag kan nästan lura mig själv att tro att jag fortfarande har semester när jag äter en bit parmesan t ex.

En mindre bra sak:

- Pollenallergin håller på att knäcka mig. Jag är så täppt att jag knappt kan prata utan att bli andfådd. Imorgon är det jag som ringer till husläkaren och ber om något magiskt botemedel.

Först trodde jag att jag var förkyld - nu vet jag att det är pollenallergin som härjar värre än någonsin.

Jag är alldeles igentäppt, andfådd, trött och har huvudvärk. Det är lite tungt att andas och jag orkar ingenting. Trots att jag har medicinerat sedan i februari. Vilket skit. Det får bli ett besök hos husläkaren i nästa vecka.

Theodor är en riktig dramaqueenking. Igår kväll kräktes han upp en hårboll (det händer både nu och då - han är ju en långhårig katt som tvättar sig ideligen). Efteråt verkade det som om något fastnat i näsan/svalget och han började fnysa som en tok. Fnysandet fortsatte och han var inte riktigt sig själv. Lite mosig och ur form.

I eftermiddags ringde jag till veterinären efter att det dessutom börjat blöda lite ur nosen (jag antar att slemhinnorna är sköra i den lilla kattnosen). Tjejen jag pratade med tyckte att vi skulle komma på en koll, så jag och M tog med oss Theodoren och åkte dit. Och vad händer då? Jo, redan i väntrummet slutade han fnysa och verkade piggare. Veterinären undersökte honom och försökte titta i munnen utan att lyckas (haha… den där killen är stark och tänker minsann inte låta någon peta honom i munnen). Enda chansen att kunna kolla i svalget/nosen är att söva honom och eftersom Theodor verkade må bättre bestämde vi oss för att avvakta till på måndag. Förhoppningsvis lossnar det som irriterar av sig självt. Förmodligen ett hårstrå, för något annat har han inte ätit vad vi vet.

Den lilla utflykten kostade 916 kr. För i princip ingenting. Nu låter han lite täppt och fnyser till lite då och då, men annars är han som vanligt. Håll tummarna för att vi slipper utnyttja den där tiden på måndag morgon. Lite kokt torsk kanske är bra medicin…