Hos Helena

Det blir inga påskkort i år. Inte ett endaste. Jag varken orkar eller har lust. Det känns lite konstigt. Första kortlösa påsken på minst sex år.

Det blev handgjorda kort till nära och kära även till årets Alla hjärtans dag. Enkla vita kort med ett hjärta från ett lilamönstrat papper. Och lite glittrigt silverlim.

Under ett par dagar blev det inget riktigt dagsljus i lägenheten, så bilden blev mörk. Tråkigt nog.

Jag startade med julkortstillverkningen redan i början på november. Stämplade motiv och färglade. Sedan avtog energin och julkortsfixandet låg på is fram tills det verkligen brann i knutarna. Till slut kom de iväg i alla fall.

I år blev det bara ett motiv och ett kortformat. Med grönt sidenband på en del och rött organzaband på resten. Och köpta kuvert i olika färger.

Om lite drygt två veckor fyller lillasyster Stor-A 30 år. Att jag har en så gammal lillasyster känns ju helt knasigt. 30-årsdagen ska firas med ett kalas i lillstaden första helgen i juni och i helgen gjorde jag klart inbjudningskorten. Hallonröda kort med typiska Stor-A-motiv. En bakelse, en katt och en glasstrut, vilka passar utmärkt eftersom Stor-A 1) är en gottegris och älskar bakelser, 2) är minst lika kattkär som sin storasyster och 3) har drömt om att jobba i glassfabrik sedan hon var liten.

Nu ska storasyster Helena bara snickra klart på buffén också. När jag skulle sova igår kväll kom jag plötsligt på vad jag ska göra för röror till brödet, så nu börjar det nog bli klart i huvudet…

2007 års påskkort har landat i brevlådorna. Så här såg de ut:

Ha en riktigt bra fortsättning på påskhelgen!

Kortpysslandet fortsätter. Vissa dagar är hela boet fullt med stämplade motiv som ligger på tork, högar med pappersark som skurits till i rätt storlek och halvfärdiga kort. Andra dagar orkar jag inte ens se på eländet. Jag har fått en större beställning som liksom aldrig tar slut och det är jättekul, men det gäller samtidigt att vara förståndig och inte ta sig vatten över huvudet. Även roliga saker tar på krafterna.

Jag fick iväg en bunt med kort till Alla Hjärtans Dag i år också. Trots att jag var helt sjukt stressad och hade jättemycket jobb att göra. Och andra kort som behövde bli klara. Men envisheten tar mig ganska långt, även om den inte riktigt räckte till kuverttillverkning den här gången. De 18 korten fick stoppas i köpta kuvert, men de kom ju fram i alla fall.

Årets julkortstillverkning var en kamp mot den onda nerven som gör det omöjligt att sitta längre stunder än en halvtimma åt gången. Tack och lov är bänken i köket i lagom ståhöjd, så där kunde jag stå och stämpla motiv och skära till och vika alla kort. Och det gick finfint att klippa till kuverten liggandes på rygg i sängen. Färgläggningen har jag däremot gjort sittandes på rumpan med sällskap av glögg och tända ljus.

De två första motiven är färglagda med s k chalks, d v s torrpastaller. Jag fick vägledning av snälla Maria och insåg snabbt att jag har halkat efter i papperspysselvärlden efter att pärlorna tog över mitt liv för ett år sedan.

Och så några matchande kuvert gjorda av tapeter.

Det blev 41 julkort totalt. En rejäl bunt som M traskade iväg med till postlådan.

Så här ser det ut på julkortslagret. Några klara kort och tre olika handgjorda kuvert i vänstra hörnet.

En mer noggrann titt kommer efter att korten har landat i sina brevlådor!

På golvet i vardagsrummet står en papperskasse full med julkort. Eller… delar till julkort. Några är helt klara, andra ska byggas ihop och ytterligare några saknar lite lullull. Sen ska de visserligen textas också, men det brukar gå ganska geschwind. Håhåjaja… jag tror ta mig tusan att det hinner bli klara i tid. Och så skönt för er att slippa läsa om mina förbaskade kort!

Igår och idag har jag shoppat ikapp lite på julklappsfronten. Ytterligare ett par julisar har jag köpt via nätet och sen rev jag av en runda på Åhléns igår eftermiddag och en tur till H&M idag. Poff så hade jag köpt sju klappar. Fantastiskt. Imorgon hoppas jag att orken räcker till en utflykt till Söder för lite specialshopping och sedan kanske jag faktiskt inte har så värst mycket kvar… Kanske. Hm… ja, lite småfix kan jag ju klara av på plats i lillstaden också.