Hos Helena

Min svärmis är en äkta kulturtant, så när vi hittade den här nyckelbrickan på Designtorget kunde vi inte låta bli att köpa den. Som klippt och skuren för M:s mamma!

Svärmis var här och höll Theodoren sällskap när vi var i Berlin och vi satte brickan på de extranycklar som hon använde. Samma lilla knippa som hon alltid använder när hon är här. Och där har de blivit kvar. Ibland lånar jag den eftersom den är så liten och behändig att ha i fickan. Med kulturtantsbrickan och allt, men trots att jag övar lite grand så kommer jag nog aldrig att bli lika genuint kulturtantig som svärmis.

Berlin är en häftig och spännande stad. Intressant historia, coola byggnader, snygg arkitektur, hur många museum som helst och bra shopping. En perfekt stad för intensivt turistande med andra ord. M:s och mina fyra dagar räckte inte riktigt för att se allt vi ville, men vi hann i alla fall med godbitarna. I Berlin bara måste man ju se och uppleva Brandenburger Tor, Riksdagshuset, Potsdamer Platz, Alexanderplatz, Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, KaDeWe, shoppingen på Friedrichstraße, det i princip omöjliga S- & U-Bahnnätet och den tyska atmosfären.

Att jag har börjat plugga italienska gjorde det inte enklare att svänga över till tyska för en helg. Det blev onödigt komplicerat när hotell- och restaurangpersonalen svarade M på engelska eller på den italienska krogen bland de tysktalande italienarna. Även om det var klurigt att sortera språken, var det skönt att inse att jag fortfarande kan uttrycka mig utan att behöva några längre tankepauser och att jag hänger med i svängarna även när tyskarna pratar fortare än en trimmad Volkswagen. Jag passade på att köpa ett par tyska pocketböcker på Dussman das KulturKaufhaus (ett riktigt bokmecka - öppet till midnatt och perfekt att strosa runt och småshoppa lite på väg hem på kvällen!), så nu ska jag bannemig läsa mer än bara något nummer av Stern då och då.

Hotel Melia Berlin mitt i smeten på Friedrichstraße var toppen! Stort rum, en helt gudomlig säng, perfekt service och en alldeles enorm frukostbuffé. Så pass lyxigt att jag fick ångest och var tvungen att dubbelkolla priset på bekräftelsen, för det kändes absolut mer fancy än vad vi hade trott. Den där extra lyxkänslan gjorde inte långhelgen mindre behaglig. Inte alls.

Muspek för bildtext!

(more…)

Sedan några veckor tillbaka läser jag italienska för nybörjare via Högskolan i Dalarna. All undervisning sker på distans och det är ett spännande experiment att se om jag kan lära mig ett nytt språk på det här sättet. Kursen går bara på kvartsfart och jag trodde i min enfald att det skulle vara en lätt match att hänga med i pluggtempot trots att jag jobbar. Haha! Det måste ha brunnit i huvudet på mig eftersom jag inte tänkte på att det aldrig är en walk in the park att läsa språk på högskolenivå. Kursen vänder sig visserligen till nybörjare, men särskilt lätt är det inte.

En ABF-kurs hade sannerligen varit en enklare väg. Särskilt som jag inte kan göra något med måtta och helst vill ligga steget före i veckoplaneringen. Den stressen behöver jag definitivt inte i nuläget, men jag kan ändå inte släppa tanken på att fröken kanske blir arg på mig om jag inte lämnar in veckans uppgifter i tid. Allt är precis som det var när jag var 15 alltså.

Hur som helst; när jag kan göra mig förstådd på italienska återstår det bara att köpa ett flådigt hus vid kusten i Toscana. Är inte det en bra morot? Just nu kan jag mest säga saker i stil med: Boungiorno! Mi chiamo Helena. Sono svedese di Stoccolma e ho trentacinque anni. Det är en lång och snårig väg fram till det där huset i Toscana…

Fröken Viol, som helt uppenbart har en dålig blomningsperiod just nu, har blivit kär. I Herr Murgröna. Ni ser väl att de har gängat sig? I vårt vardagsrumsfönster händer det grejer när man minst anar. Men visst är de söta ihop?

Mellan turturduvorna står en vas med sand och stenar. Sanden är finkornig och sammetslen och kommer från Viareggio. Stenarna har jag plockat i Ventimiglia, Riomaggiore, lillstaden och Visby. Fina minnen från fantastiska platser!

I lördags var jag med mamma och pappa i den lilla byn Kristianopel alldeles vid havet. Hit åker man för att njuta av utsikten, äta lite grand och strosa i den lilla gästhamnen.

Och så grillade vi för… ähum… sjätte gången på raken eller så. Högrev som fått koka i buljong och lite kryddor i 2 1/2 timme, skivats och sedan grillats med lite glaze på. Gissa om det smälte på tungan!? Recept finns här.

I söndags var det dags att åka hem till Stockholm igen efter två veckors sommarturné. M och Fröken Viol åkte redan på fredagen och jag fick sällskap av Theodorkatten och Lilla Björn. Efter nästan sex veckors dygnet runt-jour väntar vila på bokhyllan för Lilla Björn. Tänk att den kan rymmas så mycket god energi i den lille kraken.

Halva semestern har gått och den senaste veckan har vi varit på turné. Vi startade med en natt hos pappa i Lund, fortsatte till svärmor och hennes B i mellanstaden och kom sedan till lillstaden i torsdags eftermiddag. Vi stannar till nästa helg och sedan semesterar vi ytterligare en vecka på hemmaplan innan det är jobbdags igen.

Muspek för bildtexter nedan!

(more…)

M och jag kom iväg till Köpenhamn precis som planerat och de där dagarna i den danska huvudstaden var riktigt mysiga. Vädret var finfint och vi promenerade mycket genom stan. Lite småshopping, mycket god mat, extra många pussar (vi hade ju inte setts sedan jag gav mig iväg till Lund hastig och lustigt den där natten en vecka tidigare ), en höjdarkonsert och allmän avkoppling var precis vad vi behövde!

Hotellet låg väldigt centralt och motsvarade våra förväntningar. Vi laddade med en rejäl frukost på hotellet varje morgon och ägnade oss sedan åt typiska turistaktiviteter. Första dagen promenerade vi i Nyhavn, spanade in Amalienborg och operahuset, vilade fötterna i gräset i Kongens Have och åt väldigt goda smørrebrød på Ida Davidsen.

(more…)

Jag är hemma i Stockholm igen sedan nästan en vecka tillbaka och jobbar de sista dagarna innan de efterlängtade semesterveckorna. Flera gånger om dagen slår det mig hur mycket som har hänt de senaste två veckorna. Det är fantastiskt, läskigt och overkligt på samma gång.

Bästpappan mår bättre och bättre för varje dag. I förra veckan kastade han syrgasgrimman i en papperskorg utanför sjukhuset. No more syrgas, alltså. På intensiven servade de med strumpor med halkskydd, men det hade sannerligen varit bättre att ha de där strumporna nu istället. Jisses, vad han sladdar omkring i korridoren på vårdavdelningen.

Nu längtar jag vansinnigt mycket efter att min och M:s semester drar igång så att vi kan åka och hälsa på pappa. Promenera lite, sitta ute i solen och inte minst titta på cykling tillsammans. Fram till dess får jag nog öka på mina dagliga promenader så att jag kan hänga med i pappas tempo framöver. Jag har nyligen insett att jag snart kommer att återfå sistaplatsen i familjens interna promenadhastighetsranking. Så gärna, så!

Att hålla bästpappan i handen är just nu bland det bästa som finns. Att prata med honom, höra hans sjuka skämt och se att han blir piggare för varje dag är alldeles underbart.

Det har gått exakt en vecka sedan pappa fick de nya lungorna och de sköter sig fint. Läkarna är mer än nöjda med hur pappa mår och nu behöver han inte ens hälften så mycket syrgas som innan operationen. Han ligger fortfarande kvar på thoraxintensiven, men blir förhoppningsvis flyttad till den vanliga avdelningen snart. Ett steg i rätt riktning. Det är många veckor kvar innan bästpappan kommer hem till lillstaden, men han har kommit en bra bit på väg och vi är sjukt stolta över honom.

I tisdags fick bästpappan två nya, friska! lungor. Min följeslagare Lilla Björn sitter på pappas sängbord på thoraxintensiven i Lund och håller koll på honom.

Vi lever som i en bubbla och tycker att tiden står still samtidigt som den rusar iväg. I eftermiddags när pappa inte längre var sövd och dessutom hade blivit av med respiratorn kändes det som ett mirakel. En mer lycklig familj än den här, gick nog inte att hitta just då. Och så tycker vi att det är lite konstigt att alla andra lunkar på som vanligt, går till jobbet och sitter på uteserveringar i det fina vädret. Hallå - bästpappan har ju fått två FRISKA lungor!!!!! Fatta vad stort det är!

Allt har gått bra. Nästan över förväntan. Och vi är sjukt tacksamma över hur bra sjukvården faktiskt funkar (tänk att jag säger det…), den trygga personalen, att vi har varandra och att någon fattade beslutet om att donera. Det är ganska mycket science fiction över hela situationen.

Tack fina ni som har hört av er via sms och telefon. Det värmer inte bara mitt, utan hela familjens hjärtan!!! <3