Hos Helena

Det känns som om vi har fått en extra helgdag nu när vi inte längre behöver ägna söndagarna åt att fara runt på lägenhetsvisningar som skållade troll. En hel dag till fri lek är enormt skönt! Jag log t o m lite i mjugg när jag såg ett par på t-banan som satt och lusläste ett lägenhetsprospekt. De diskuterade om planlösningen verkligen passade dem och hur de skulle kunna bygga om. Jag saknar det inte.

Idag har vi sovmorgonat, fikat med Maria och Johan, promenerat till stan och småshoppat. På eftermiddagen pluggade jag italienska ett par timmar och känner mig nu som en duktig student som är väl förberedd inför veckans föreläsning. Nu väntar soffan, en varm filt och en Johan Falk-film.

Allt är klart och påskrivet. Den lilla husbåten är såld svindyrt och vi har köpt en normalstor 2:a ett par kvarter bort. Det är en enorm lättnad att vår plan funkade. Vi drog igång säljkarusellen utan att ha något nytt på gång för att vara helt säkra på hur mycket pengar vi skulle kunna lägga på nästa boende. Läskigt eftersom vi ju riskerade att stå utan bostad, men samtidigt tryggt rent ekonomiskt.

Samtidigt som husbåten såldes hittade vi ett bo som passade oss fint och eftersom budgivningen på vår lägenhet drog igång på direkten fick vi snabbt en hint om hur långt vi själva kunde gå i en budgivning. Det blev ett par intensiva dagar, men det gick vägen!

Det känns fantastiskt att vi om bara ett par veckor kommer att ha ett sovrum där vi kan gå runt sängen, ett rejält kök och inte minst plats för en hel garderobsvägg. Det är en lyx jag tycker att man kan unna sig när man har fyllt 35. Att lägenheten ligger i ett gårdshus byggt 1906, fyra minuters promenad från närmsta t-banestation, nära vattnet, mitt i smeten och i samma område som vi bor nu gör inte saken sämre. Den lilla detaljen att vi (=M) behöver renovera alla golv, väggar och tak samt bygga ett nytt kök väljer jag att bortse ifrån - åtminstone över helgen.

Nu gäller det att fokusera på att vi flyttar till något nytt och inte att vi lämnar den fina lilla skokartongen. Jag är hemskt nostalgisk och tycker att det är sorgligt att flytta från lägenheten som vi flyttade ihop i, har renoverat som tokar och inte minst trivts oförskämt bra i. Trots att jag i allra högsta grad vill flytta och tycker att det är dags för något nytt.

Att sälja sin lägenhet är nervöst. Det borde räcka med den stressen, men för att maxa upplevelsen av att inte ha kontroll över situationen lägger vi själva bud på en lägenhet modell större. Samtidigt. Gah!

På tisdagar är det fullt ös. Först jobb på jobbet (inte hemifrånjobb som jag ägnar mig åt tre dagar i veckan), raka spåret hem och sedan italienskalektion via nätet. Strax efter halv åtta är jag klar och kan pusta ut. Ofta går luften ur mig lite grand efter det där hysteriskt intensiva italienskatänket. Och sedan är det dags att äta något. Sent. Puh, det är tur att jag kan ägna resten av kvällen åt precis ingenting.