Hos Helena

- Nya underkläder från Twilfit inslagna i silkespapper
- Ytterligare ett läppglans från Lancôme
- Ett nytt och fluffigt duntäcke. Jag dansade en gladdans på sovrumsgolvet när jag packade upp det.
- Solsken
- Helg!

Jag har en envis och kämpig magkatarr som inte vill släppa och då gäller det att fokusera på det bra sakerna. Lyx kan få vilken krämpa som helst att kännas mindre jobbig.

Berlin är en häftig och spännande stad. Intressant historia, coola byggnader, snygg arkitektur, hur många museum som helst och bra shopping. En perfekt stad för intensivt turistande med andra ord. M:s och mina fyra dagar räckte inte riktigt för att se allt vi ville, men vi hann i alla fall med godbitarna. I Berlin bara måste man ju se och uppleva Brandenburger Tor, Riksdagshuset, Potsdamer Platz, Alexanderplatz, Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, KaDeWe, shoppingen på Friedrichstraße, det i princip omöjliga S- & U-Bahnnätet och den tyska atmosfären.

Att jag har börjat plugga italienska gjorde det inte enklare att svänga över till tyska för en helg. Det blev onödigt komplicerat när hotell- och restaurangpersonalen svarade M på engelska eller på den italienska krogen bland de tysktalande italienarna. Även om det var klurigt att sortera språken, var det skönt att inse att jag fortfarande kan uttrycka mig utan att behöva några längre tankepauser och att jag hänger med i svängarna även när tyskarna pratar fortare än en trimmad Volkswagen. Jag passade på att köpa ett par tyska pocketböcker på Dussman das KulturKaufhaus (ett riktigt bokmecka - öppet till midnatt och perfekt att strosa runt och småshoppa lite på väg hem på kvällen!), så nu ska jag bannemig läsa mer än bara något nummer av Stern då och då.

Hotel Melia Berlin mitt i smeten på Friedrichstraße var toppen! Stort rum, en helt gudomlig säng, perfekt service och en alldeles enorm frukostbuffé. Så pass lyxigt att jag fick ångest och var tvungen att dubbelkolla priset på bekräftelsen, för det kändes absolut mer fancy än vad vi hade trott. Den där extra lyxkänslan gjorde inte långhelgen mindre behaglig. Inte alls.

Muspek för bildtext!

(more…)

Sedan några veckor tillbaka läser jag italienska för nybörjare via Högskolan i Dalarna. All undervisning sker på distans och det är ett spännande experiment att se om jag kan lära mig ett nytt språk på det här sättet. Kursen går bara på kvartsfart och jag trodde i min enfald att det skulle vara en lätt match att hänga med i pluggtempot trots att jag jobbar. Haha! Det måste ha brunnit i huvudet på mig eftersom jag inte tänkte på att det aldrig är en walk in the park att läsa språk på högskolenivå. Kursen vänder sig visserligen till nybörjare, men särskilt lätt är det inte.

En ABF-kurs hade sannerligen varit en enklare väg. Särskilt som jag inte kan göra något med måtta och helst vill ligga steget före i veckoplaneringen. Den stressen behöver jag definitivt inte i nuläget, men jag kan ändå inte släppa tanken på att fröken kanske blir arg på mig om jag inte lämnar in veckans uppgifter i tid. Allt är precis som det var när jag var 15 alltså.

Hur som helst; när jag kan göra mig förstådd på italienska återstår det bara att köpa ett flådigt hus vid kusten i Toscana. Är inte det en bra morot? Just nu kan jag mest säga saker i stil med: Boungiorno! Mi chiamo Helena. Sono svedese di Stoccolma e ho trentacinque anni. Det är en lång och snårig väg fram till det där huset i Toscana…

Minisemestern i Berlin var härlig. Inte bara för att det är fantastiskt att se nya saker, utan allra mest för att vi båda två verkligen behövde varva ner. Hotellet var flott och rummet hade det vi behövde mest av allt: en stor och galet skön säng med fem olika sorters kuddar tillverkade efter konstens alla regler. Vi sov som grisar och och lyckades njuta ordentligt av att vara både avkopplade och nerkopplade. Och så for vi runt som skållade troll och hann se en hel massa. En bra kombo!

Så fort jag hinner återkommer jag med bilder och en reseberättelse. Berlin är en kanonstad!

Ingen semesterresa utan stress dagen innan, så är det bara. Idag har jag jobbat lite längre än vad jag borde och sedan promenerat till city, köpt lite småsaker och växlat pengar. Nu borde jag definitivt stryka kläder och packa väskan, men har istället fastnat i viloläge med datorn på magen.

Taxin är beställd till kl 5.30 imorgon och knappt två timmar senare lyfter planet mot Berlin. Om jag ska ha en chans att orka gå upp och åka till Arlanda i något annat än pyjamas imorgon bitti, bör jag nog sätta fart nu.

Auf Wiederhören!

Fröken Viol, som helt uppenbart har en dålig blomningsperiod just nu, har blivit kär. I Herr Murgröna. Ni ser väl att de har gängat sig? I vårt vardagsrumsfönster händer det grejer när man minst anar. Men visst är de söta ihop?

Mellan turturduvorna står en vas med sand och stenar. Sanden är finkornig och sammetslen och kommer från Viareggio. Stenarna har jag plockat i Ventimiglia, Riomaggiore, lillstaden och Visby. Fina minnen från fantastiska platser!

Nu är det verkligen höst. Luften är lite klarare än för ett par veckor sedan och just nu hörs regnet mot fönsterrutan. Sommaren var visserligen för kort (precis som vanligt) och det känns trist att det är typ åtta månader till nästa sommarkänsla. Ändå är det lite mysigt med hösten.

Det är strax dags att krypa ner i sängen och läsa i “Sjöjungfrun” av Camilla Läckberg. Med fönstret lite öppet hörs regnsmattret tydligt och det känns extra mysigt att ligga under det varma och frasiga täcket. Torsdagslyx!