Fina framsteg
Jag är hemma i Stockholm igen sedan nästan en vecka tillbaka och jobbar de sista dagarna innan de efterlängtade semesterveckorna. Flera gånger om dagen slår det mig hur mycket som har hänt de senaste två veckorna. Det är fantastiskt, läskigt och overkligt på samma gång.
Bästpappan mår bättre och bättre för varje dag. I förra veckan kastade han syrgasgrimman i en papperskorg utanför sjukhuset. No more syrgas, alltså. På intensiven servade de med strumpor med halkskydd, men det hade sannerligen varit bättre att ha de där strumporna nu istället. Jisses, vad han sladdar omkring i korridoren på vårdavdelningen.
Nu längtar jag vansinnigt mycket efter att min och M:s semester drar igång så att vi kan åka och hälsa på pappa. Promenera lite, sitta ute i solen och inte minst titta på cykling tillsammans. Fram till dess får jag nog öka på mina dagliga promenader så att jag kan hänga med i pappas tempo framöver. Jag har nyligen insett att jag snart kommer att återfå sistaplatsen i familjens interna promenadhastighetsranking. Så gärna, så! 
Det där lät lite som mig. Sistaplats och längst bak på promenaderna… Vad är Helenastatus egentligen?
Comment by Mimmi — 10, July, 2009 @ 8:43 pm
-> Mimmi: Helenastatus var något jag hittade på när jag precis hade börjat blogga (2002). En liten uppdatering av läget, kan man säga. Nu kastar jag in den lite då och då (eller när jag inte har något annat att skriva om.. haha!).
Comment by Helena — 12, July, 2009 @ 8:25 pm
Skratt. Det förstår jag, menade lite retsamt att flåsigheten och den långsamma promenadhastigheten var något som är mycket signifikant för mig just nu
Men jag förstår att det finns andra parametrar med. KRAM!
Comment by Mimmi — 13, July, 2009 @ 9:56 am