I husarrest
Inget verkar rå på den här pollenallergin. Bricanylen har fått sällskap av kortison både i tablett- och inhalationsform. Men icke. Jag förblir däckad och orkar ingenting. Andningen funkar dock en aning bättre än tidigare under förutsättning att jag 1) håller mig inomhus, 2) inte äter och försöker andas samtidigt och 3) inte pratar och försöker andas samtidigt.
Jag var ganska risig redan förra året, men då räckte det att jag bytte ut ett par mediciner så var jag på banan igen. I jämförelse med det här var ju det rent löjligt. Efter den här säsongen är det absolut läge att ta tag i hyposensibilisering, d v s injektioner för att lära kroppen att själv ta hand om det allergiframkallande ämnet.
Idag har jag i alla fall varit på utflykt när vi var på Långbro Värdshus och åt brunch. Snälla vännerna både hämtade och lämnade mig och M i boet. Trevligt sällskap, god mat (och verkligen prisvärt, det är sällan brunch är det) och skönt med en liten permis från husarresten.
Men idag regnar det i alla fall lite! Så skönt, äntligen går det att andas lite bättre och ögonen tokkliar inte!
Comment by Mi — 6, May, 2009 @ 11:57 am
Nämen usch vad jobbigt det låter. Hoppas på lite regn för din skull! Fick en omgång med kortison förra våren, men har klarat mig hittills i år. Hoppas det lugnar ner sig något för dig så du slipper ha det så här hela sommaren.
*kram*
Comment by Maria — 6, May, 2009 @ 1:37 pm
Nu säger jag till pollenallergin på skarpen: GE DIG.
(Hjälpte det något?)
Comment by Alexia — 6, May, 2009 @ 7:59 pm