I husarrest
Inget verkar rå på den här pollenallergin. Bricanylen har fått sällskap av kortison både i tablett- och inhalationsform. Men icke. Jag förblir däckad och orkar ingenting. Andningen funkar dock en aning bättre än tidigare under förutsättning att jag 1) håller mig inomhus, 2) inte äter och försöker andas samtidigt och 3) inte pratar och försöker andas samtidigt.
Jag var ganska risig redan förra året, men då räckte det att jag bytte ut ett par mediciner så var jag på banan igen. I jämförelse med det här var ju det rent löjligt. Efter den här säsongen är det absolut läge att ta tag i hyposensibilisering, d v s injektioner för att lära kroppen att själv ta hand om det allergiframkallande ämnet.
Idag har jag i alla fall varit på utflykt när vi var på Långbro Värdshus och åt brunch. Snälla vännerna både hämtade och lämnade mig och M i boet. Trevligt sällskap, god mat (och verkligen prisvärt, det är sällan brunch är det) och skönt med en liten permis från husarresten.
