Mini-A: tre månader senare
När vi var i lillstaden i påskhelgen hade vi inte träffat Mini-A sedan han var en vecka gammal. Det är ganska skrämmande hur mycket som hinner hända på tre månader. Vi säger visserligen hej till varandra på Skype med jämna mellanrum (tack och lov för Skype!), men det är ju inte riktigt samma sak som att kunna pussa och lukta på honom. Ibland kan jag fastna i de trista tankarna på att M och jag inte kommer att vara en naturlig del av Mini-A:s liv; att vi bara ses var tredje månad ungefär och att han kanske inte kommer veta att jag är hans faster. Det är verkligen en av nackdelarna med att bo långt från familjen.
Jag tycker ändå att vi är duktiga på att utnyttja tiden när vi ses och det är ju det viktigaste. Jag har alltid varit en riktig familjeråtta och det har ju inte precis blivit mindre av den varan sedan Mini-A föddes. 
Den där lille grodan kommer nog aldrig riktigt att förstå hur betydelsefull han är för hela vår familj. Hur perfekt tajmingen faktiskt var att han kom till världen just nu…
Muspek för bildtext - precis som vanligt.
Fick nästan tårar i ögonen… fint skrivet om vår ängel
Om han bara visste hur glada vi alla är för att han finns, helt galet egentligen men ack så rätt! Så mycket kärlek han får från oss alla kommer göra honom till det mest fanastiska!
Kram på er!
Comment by Emma — 30, April, 2009 @ 4:49 pm
Liten sötnos.
Comment by Lena — 4, May, 2009 @ 7:35 am
Ja, du är helt enkelt fantastiskt duktig på att beskriva vad vi alla känner! Och tajmingen på lill-A kan man ju inte klaga på heller…i alla fall inte jag!
Han är ju så söt så söt…har bara sett tre så söta barn innan!
Puss o kram!!!
Comment by Gosmamma — 16, May, 2009 @ 5:39 pm