Vänster fram
Att fota Theodors gosiga framtassar är ingen lek. Han ligger sällan med dem så att trampdynorna syns och ännu mer sällan ligger han vänd åt ljuset från sovrumsfönstret (så att jag slipper använda blixten). Jag kryper ganska ofta omkring i sängen för att få till en bra bild. Och lyckas i princip aldrig.
Härom dagen visade han sina tassar och jag sprang efter kameran. För att en stund senare konstatera att de långa pälstussarna ju döljer i princip hela tassen. Att frisera tassarna innan fotografering kan jag glömma. Jag fortsätter att anstränga mig för att kunna ta den ultimata bilden…
