Hos Helena

Jag behöver uppdatera min låtlista i mp3-spelaren (d v s i mobilen - jag är så nöjd med att ha allt samlat i en enda teknikpryl) och nu har jag upptäckt Universal Poplab. Jag gillar “I could say I´m sorry” och måste genast köpa åtminstone den låten för nedladdning någonstans.

Tips på fler låtar? Det ska vara gladpop som funkar fint att promenera till!

Vi firade midsommar hos svärmis. I mellanstaden alldeles vid Vätterns strand. Det luktade hav och blåste nästan lika mycket som i Karlskrona. Vi satt en kort stund på en pir och det var riktigt meditativt. Vättern tar liksom aldrig slut och det är lite magiskt med allt vatten.

På dagen var det många molntussar på himlen.

I solnedgången var himlen vacker. Och ja, det här är utsikten från svärmors balkong - det är snudd på olagligt att bo så här.

Hemma i storstaden promenerar jag längs Riddarfjärden och längtar efter att kunna sitta på en av bryggorna och vattennjuta. Så fort svansen tillåter kommer jag att parkera där. Fram till dess är jag glad för att promenaderna funkar, för utan dem blir jag knäpp. Med hög musik i öronen och ett par sköna jympadojjor på fötterna kan jag bunkra lite energi.

Livet suger just nu. All energi går åt till att hålla mig ovanför vattenytan. Bakslagen kommer med jämna mellanrum; nya krämpor eller andra motgångar. Nu orkar jag inte ens försöka vara glad längre, utan har bestämt mig för att tjura ett tag. Moget beslut. Eller inte.

Svanskotan är fortfarande vansinnigt öm och jag försöker att sitta så lite som möjligt. Det ställer till det, för jag kan ju inte äta lunch ute, fika eller ens gå hem till vänner och liksom räkna med att kunna lägga mig på soffan. Jag är förresten helt sjukt trött på att min omgivning alltid får anpassa sig efter mig. Eller att jag alltid är den som kommer med trista besked, som folk tycker synd om och bekymrar sig över. Det förvånar mig inte om det finns de som tror att jag är mytoman, för jag råkar ju ut för saker som varken jag eller andra har hört talas om tidigare.

Idag tog jag nog ett steg i rätt riktning i alla fall. Jag träffade en sjukgymnast som efter bara några minuters undersökning kom fram till att mitt bäcken är snett och att det inte alls är konstigt att svanskotan har hamnat på sniskan (och jag kan inte låta bli att undra hur det kunde undgå sjukgymnasten som jag träffade för två veckor sedan?). Hur ont det gjorde när hon tryckte på de onda ligamenten kan jag inte ens förklara. Nästa vecka ska hon ev. sätta akupunkturnålar i de ömma punkterna. Risken är stor att jag inte dyker upp och att hon får sticka i en…apelsin istället (är det inte i apelsiner man stick-övar?.

Antingen fortsätter jag att vara trist och dryg här eller så bloggpausar jag ett tag. Osäkert vilket.

Om en timme kör M och jag till svärmis i mellanstaden. Tre timmars bilkörning på en rosa badring (eftersom svansen fortfarande gör ont).

Trevlig midsommar!

Sedan sist har jag…

… firat min födelsedag. Först lite matlagning på förmiddagen, sedan lunch med min kusin N och en kort vilopaus innan mamma ringde på dörren. Förra året misstänkte jag att mamma skulle komma till min födelsedag, men i år anade jag inget. Kul! Firandet fortsatte tillsammans med de fina vännerna på kvällen. Mat, bubbel och en massa fina presenter (bl a flera olika presentkort, två fotoböcker, duschcreme från Philosophy, godsaker från Bönor & Blad, lyxig handcreme från Elizabeth Arden, Chokladogram, Kusmi-te, kökshandduk och servetter i blått almogemönster av Lotta Glave och en tidningsprenumeration).

… fått en bonushelg tillsammans med mamma. I lördags var jag rejält sliten och vi var lite taktiska och åkte med mammas bil till Coop för att bunkra lite. På kvällen var vi hos B och N och tittade på fotboll - trevlig även om matchens sista minut blev en kalldusch. Igår hann mamma och jag med en sväng på stan innan hon åkte de 50 milen söderut.

… gottat mig åt att M har semester den här veckan. Jag har jobbat hemifrån idag och efteråt promenerade vi en sväng tillsammans. Det går att vänja sig vid att vara hemma båda två.

… inte varit på Systembolaget en enda gång.

På sistone har jag varit på Systemet så många gånger att jag själv börjar undra vad jag håller på med. Man skulle kunna tro att det har med åldersnojjan att göra; att jag inte ger mig förrän de ber om leg. Idag var jag där för fjärde (!) gången på en vecka och… tada… killen i kassan frågade om leg. Jag blev alldeles till mig och kunde så klart inte låta bli att tala om hur glad jag blev. Han rodnade när han läste mitt personnummer. Bästa “jag-känner-mig-inte-en-dag-äldre-än-23-boosten” eftersom jag blir 34 om en timme och 45 minuter. Tack, tack.

Jag bjuder på ett tips: att köpa tre flaskor bubbel funkar inte, men däremot en halvflaska portvin. Då blir personalen misstänksam och ber om leg.

För en dryg vecka sedan fick jag en bukett blommor med bud. Från två väldigt fina vänner. Jättefina rosa rosor och nejlikor och en vit blomma som jag inte kan namnet på. När rosorna började nicka i värmen fick nejlikorna flytta över i en mindre vas. Och där står de fortfarande.

nöjd med: att jag har kunnat sitta i tio minuter idag utan att svansen har gjort ont. Jag hoppas att det onda är på väg att försvinna.
i: morgon ska jag åka till jobbet en kort sväng
skor: nya svarta ballerinor från Scorett
dricker: mineralvatten
borde: fortsätta ickesitta
äter: take away från Texas Burger Co
kläder: vita 3/4-byxor och vit- och svartrandigt linne
läser: “Tyskungen” av Camilla Läckberg
gör gott: värmen
i kylskåpet: en rejäl bit vattenmelon - sommarfavoriten
sover: verkligen med Theodorkatten på huvudet. Det kommer kanske en bild på det…
har: insett att Systembolagspersonalen inte längre ber om mitt leg. Deppigt. Kanske beror det på att jag fyller 34 år om fem dagar…
senaste inköp: senaste numret av DigitalFoto
funderar på: om svanskotan håller för en resa till svärmis om 1 1/2 vecka
längtar: till semestern!

Den 7 juni 2004 bytte jag hemstad och flyttade till Stockholm. Exakt fyra år sedan igår och tiden har verkligen tickat på snabbt. Samtidigt känns det som om jag har bott här längre än fyra år, vilket i och för sig inte är så konstigt med tanke på att det är tio år sedan jag började hänga här med jämna mellanrum. Åren flyter liksom ihop lite.

Numera känns Sthlm mer hemma än vad Karlskrona gör och jag är förvånad över att det gick så snabbt (förutom hemma hos mamma och pappa förstås, för det är ju “hemmabasen” på något sätt). Det gick fort att hitta nya rutiner för livet i den stora staden, för även om Sthlm är en liten storstad skiljer sig livet en hel del jämfört med i den lilla staden. Jag höjer inte längre på ögonbrynen över hur mycket det kostar att fika, att de flesta (inkl. jag själv) har en timmes resväg till jobbet, att det mesta är lite krångligt (t ex att jag måste åka kommunalt för att köpa kattmat - i lillstaden var det inget alternativ, jag var bortskämd och fick alltid skjuts av mamma och pappa) eller att vi kan sälja den här lägenheten på 43 kvm och bygga ett nytt hus vid havet i lillstaden för samma summa. Jag reagerar inte heller när jag stöter ihop med kändisar/tv-personligheter på ICA både nu och då och inser att de ju faktiskt inte ser lika fräscha ut som på tv. Däremot vänjer jag mig inte riktigt vid att min vardagsomgivning dyker upp på tv. Eftersom vi bara bor ett stenkast från polishuset och Kronobergshäktet är det förstås inte så konstigt att jag ofta känner igen bilderna från ex. tv-nyheterna. Eller vyer från Riddarfjärden i intervjuer eller t ex sändningen från Stockholm Marathon för ett par helger sedan när de sprang förbi vår gata. Det är fortfarande lite lustigt det där. Eller är det jag som är trög.

Mycket är annorlunda, men jag har inte en enda gång ångrat att jag flyttade hit. Tillsammans med M är livet bättre på alla sätt. Och trots att jag fram tills för ca sju år sedan aldrig skulle drömma om att flytta från lillstaden (och i synnerhet inte till Sthlm!), trivs jag alldeles vansinnigt bra här. Enda nackdelen är att det är långt till familjen. Att inte kunna träffa mamma, pappa och syskonen mer än några gånger om året är mer än trist - särskilt för en familjemänniska som jag. Om man ska se något positivt i det, är det numera mer kvalitetsumgänge med familjen. Intensivt, roligt och mysigt. Fast när det har gått fyra månader mellan familjekramarna längtar jag verkligen efter dem och det kan inte “kvalitetstänket” ändra på!

Nationaldagen var solig och varm. Perfekt väder för att fira Sverige! Jag hängde med agenterna vid Stadshuset mitt på dagen. Fikade lite, tittade på flygplan och fåglar med StorA, åt glass och svettades.

Muspek för bildtext!

På kvällen var M och jag vid Skeppsbron och såg när Ostindiefararen Götheborg lämnade Stockholm för att segla till Helsingfors. Stort och imponerande skepp.

(more…)