Ambulansfärd
Jag har mått ganska ok ett tag. Promenerat en hel del, jobbat på jobbet, orkat med lite sociala saker och så. Men så pang händer något nytt!
Igår eftermiddag åkte jag ambulans till sjukhuset med en vansinnig smärta i svanskotan. Vid flera tillfällen igår var jag övertygad om att svanskotan skulle gå av (om den nu kan göra det) eller åtminstone sprängas. Huuuuu, så galet ont det gjorde. Det hänger med all sannolikhet ihop med diskbråcket i ländryggen som jag har opererat och jag verkar ha fått en inflammation i svansen. Efter en effektiv spruta på sjukhuset fortsätter jag att knapra tabletter hemma. Och ligger på rygg. Sitter gör jag definivit inte.
Det märkliga är att mitt i det där galet onda funkar hjärnan ändå. På sjukhuset när sköterskan kom med tabletter som hon tyckte att jag skulle ta fick jag “läxa upp” henne och tala om att de innehöll samma substans som de tabletter jag tagit bara en timme tidigare. Hon insåg sitt misstag och kom tillbaka med en annan sort. Även om man är rejält smärtpåverkad verkar det som om man tack och lov har huvudet med sig. M kan ju inte hålla ordning på allt. Han hade nog med min röda handväska.
