Flockbeteende
Jag har börjat på vattengympa tillsammans med andra ont-i-ryggen-människor. Vi ses en gång i veckan och en duktig sjukgymnast håller i passet. Det är en prövning; dels för att jag har stora problem med att vara i vatten utan att simma på riktigt (tävlingssimmartiden har satt sina spår) och dels för att det liksom kryper i mig för att elaka jag tycker att de andra är knäppa.
Smärtpatienter i flock är ta mig tusan (oftast) ingen munter upplevelse. Det verkar vara en tävlan i att må dåligt och det luktar bitterhet så det bara stänker om det. Och just bitterhet är det mest oattraktiva jag vet. Vid ett par tillfällen har det stånkats och suckats så mycket i omklädningsrummet att jag har varit nära att vrida om alla duschar till kallvatten. Lite komiskt är det dock att åtminstone en har tystnat ganska tvärt när jag hängde upp handduken på kroken, ställde mig i duschen och frontade min vänstersida. Mina ärr-centimetrar fick nog vederbörande att förstå att “shit, hon kanske också har ont trots att hon bjuder på ett leende då och då”.
Det är verkligen en konst att leva med kronisk smärta. Det finns gott om tillfällen/orsaker till att bli en riktig bitterfitta, men som en sådan står man ju inte ut med sig själv. Och det är ingen höjdare för omgivningen. Istället är det ju bättre att lära känna sin kropp, försöka hitta en balans och leva livet på ett sådant sätt att vardagen funkar och det finns ork över för lite livskvalité. Det är jättesvårt. Jag har haft drygt sjutton år på mig att lära mig allt det här och jag blir fortfarande både förbannad och ledsen ibland. Men det är något helt annat än att vara bitter.
Nästa gång tror jag att jag ska göra bomben i bassängen och försöka få de där människorna att bli lite gladare. Eller nåt. 
Jag röstar för bomben!
Comment by Maria — 12, March, 2008 @ 5:08 pm
Du är bäst och coolast och jag tycker du är störtskön och jag förstår precis hur de där andra är!
Comment by Lena — 12, March, 2008 @ 5:31 pm
Skrattar igenkännande. Tror de att livet blir bättre med gnölande och klagande. Nej men ta tag i livet och gör det bästa av det. Ryggen blir inte bättre av de extra 30 kg de ibland bär. Lär sig hitta kroppens balans och knep och stärk den därifrån. Röstar för bomben klart för att få ett leende på åtminstone läraren.
Comment by Mimmi — 12, March, 2008 @ 5:51 pm
Du är så himla bra! Gör bomben så det stänker på dem ordentligt! KRAM
Comment by Maria — 12, March, 2008 @ 9:37 pm
Bomben!
Sen så kan ju inte alla vara lika underbara som du, det är nog därför de är extra gnälliga
Comment by Lena — 12, March, 2008 @ 10:46 pm
Håller med! Kör Bomben och visa dem var skåpet ska stå!!
Kramar!
Comment by Mi — 13, March, 2008 @ 9:15 am
Bomben så klart!
Comment by Elin — 13, March, 2008 @ 10:31 am
Har själv ryggproblem och kronisk smärta och det är så skönt att läsa att det är fler som ser det goda med livet i alla fall, det blir inte bättre för att man fokuserar på det jobbiga. Så bomben låter som en bra idé!
Comment by Jess — 14, March, 2008 @ 10:22 am
Jaaa, gör bomben och visa dom!
Har svårt att föreställa mig hur det är att leva med kronisk smärta. Och hur svårt det måste vara att acceptera?? Hur som helst, behåll din inställning, för precis som du skrev tror jag det blir mer livskvalitet på det viset.
Comment by Alexia — 14, March, 2008 @ 12:39 pm
Ja jag röstar nog för bomben jag också, för de har väl inga kvastar som du kan nyttja vid ett dyk. Men hoppa inte från femman ifall du ångrar dig på vägen ner.
Puss o kram goa unge!!!
Comment by Gosmamma — 14, March, 2008 @ 1:05 pm
Jag har nog aldrig mött någon som har en så underbar inställning - och precis som du skriver, både du och din omgivning mår ju bättre av det men självklart måste man vara ledsen ibland.
Att vara en bitterfitta, fy fan vad tråkigt. Det är sorgligt att det finns många såna och ännu värre är de som vill vara det även om de inte har ont utan kan påverka sina liv till det bättre. man vinner mycket på att le! Heja bomben!!
Comment by Emma — 15, March, 2008 @ 2:14 pm
Vad söta ni är - tack!
Comment by Helena — 16, March, 2008 @ 4:21 pm
Så var det bara 2 dagar kvar, och ni har 33! eller?
Comment by Micke — 17, March, 2008 @ 8:51 pm
-> Micke: Haha! Att det var just den där nedräkningen som till slut skulle få dig att ge dig till känna borde jag ju ha listat ut.
33 dagar it is. Fast först en resa till Blekinge som sagt…
Comment by Helena — 17, March, 2008 @ 9:00 pm
Gud vad bra du är! Kram. PS Självklart ska du göra Bomben!!
Comment by LaBello — 19, March, 2008 @ 7:41 pm