Hos Helena

Theodor kan konsten att koppla av. I sängen ligger han ibland på huvudet, med tassarna i luften eller under ett tjockt duntäcke. Totalt avslappnad och trygg. Och precis hur gosig som helst.

Deklarationen landade i brevlådan i fredags. Jag hade visserligen redan loggat in på skatteverket.se och tjuvkikat, men det var härligt att få siffran på papper. I juni kan jag inkassera en ganska stor summa pengar. Härligt! Det blir nog ytterligare en resa i år. I oktober kanske.

Jag är inte riktigt vän av det här med sommartid. Att förlora en timme gör väldigt stor skillnad på morgonen/förmiddagen. Just nu ligger jag en timme back och känner mig seg för jag var så klart inte förståndig nog att gå och lägga mig tidigt igår kväll.

Att det kommer att vara ljust på kvällarna blir underbart - senare i veckan. Fast det tar som sagt ett par dagar innan jag har vant mig. Och det handlar bara om en endaste timme. Löjligt. Att resa mellan olika tidszoner är inte min grej, kan jag konstatera.

Ett par bilder från påsken i Karlskrona.

M:s och min dator parkerade på mamma och pappas köksbord. När vi, som på en given signal, packar upp var sin dator inser jag att vi är lite nördiga.

På påskdagen var vi på Boda Borg. Här är mina fina småsyskon i ett av de kluriga rummen - balanserandes på en liten och svajig pall. Stor-A till vänster och Lill-A till höger. <3

Småfolket (Lill-A och hans fästmö E) har världens finaste utsikt från sina två balkonger. Jag blir alldeles matt.

Ombord på planet på väg hem till Sthlm igen och Theodorkatten ligger i sin trånga väska under sätet framför mig. Ingen höjdare för en biffig katt, men han klagar inte det minsta.

Så här fina var de gula blommorna i sovrumsfönstret. Tills vi lämnade boet för att fira påsk i lillstaden. När vi kom hem hade de gula bollarna förvandlats till torra eterneller utom all räddning. Nu ligger de i soporna. Synd på så fina blommor.

Varje gång jag står vid bagagebandet på Arlanda och väntar på min väska funderar jag över hur det kan komma sig att det alltid snurar runt väskor på det där bandet som ingen känns vid. Ryggsäckar, hårda väskor och en och annan plastpåse (!) som åker runda på runda och aldrig blir upplockade. Glömmer man verkligen bort att man hade en väska med sig? Det verkar ju hända många gånger om dagen i inrikesterminalen. Galet.

Vi kom hem till Sthlm ikväll och precis som i lillstaden är det vitt på marken. Våren har verkligen kommit av sig. Trist.

Påskhändelser

- Jag har läst ut en bok och påbörjat en annan
- I fredags snöade det i ett helt dygn i sträck. Märkligt att vi åkte 50 mil söderut och då kom snön…
- Långfredagsfika tillsammans med fyra vänner och deras familjer. Kul att vi kunde ses alla fem tjejer samtidigt.
- M:s mamma och hennes B kom till lillstaden på påskafton och stannade över natten.
- En heldag tillsammans med syskonen och deras respektive på påskdagen. Först besök på Boda Borg, sedan bubbel och snittar hemma hos Lill-A och E och så middag och Singstar hemma hos Stor-A. “Aktiviteterna” var lillasyster Stor-A:s 30-årspresent och eftersom hon fyller 31 i maj var det verkligen på tiden att de blev av. En rolig dag!
- En promenad i villaområdet hemma hos mamma och pappa i solsken idag. Hurra!
- De traditionella skraplotterna som vi alltid får i påskägget resulterade i en total vinst på 90 kr för mig och M. Det blir så klart nya lotter för pengarna, så än finns chansen till en storvinst.

Väskorna är packade och om två timmar lyfter flyget mot lillstaden. Det ska bli härligt med en riktig familjehelg. Trist nog verkar det bli snöigt, blåsigt och kallt, men framför brasan hos mamma och pappa kan vi helt säkert gotta oss ordentligt i alla fall.

Jag har börjat nedräkningen; idag är det 32 dagar tills vi flyger till Nice och sedan kör bil längs kusten till boendet i San Remo. Vi räknar med att det kommer att vara runt 20 grader varmt och jag kan mycket väl se mig ligga på terrassen och läsa böcker eller sitta på en uteservering och dricka kall prosecco. M:s bild är snarare en seg italiensk uppförsbacke med landsvägscykeln. Vi ser lite olika på det där med avkoppling, fast efter cyklingen ansluter han nog gärna till proseccodrickandet förstås.

Det blir inga påskkort i år. Inte ett endaste. Jag varken orkar eller har lust. Det känns lite konstigt. Första kortlösa påsken på minst sex år.