Lillstadsspiral
Under hela 90-talet jobbade jag som simlärare i lillstaden. Många småknoddar lärde sig simma, en del frös som galningar, andra var ledsna och saknade sina föräldrar. Ett par stycken blev senare väldigt duktiga simmare i en eller annan disciplin. Coolt. Jag är fortfarande omåttligt stolt när jag hör talas om SM-medaljer. Ett par år senare, i början på 2000-talet, var jag språklärare på en högstadieskola i samma lillstad. Och just eftersom det är en liten stad kom plötsligt en del av simskolebarnen till mina lektioner. I färgat hår, urringad tröja eller med snus under läppen. Några av dem hade ångest för att uttrycka sig i skrift, medan andra var grymma på grammatik t ex.
Nu har den där tidsaxeln blivit ännu märkligare, för nu dyker de där filurerna upp på Facebook. Som coola 20-åringar som lämnat den lilla staden, pluggar i en universitetsstad, festar hej vilt och uttrycker sig som om de vore höga på sitt eget självförtroende. Också coolt, men lite scary. För jag känner mig sjukt gammal.
Märkligast av allt var nog ändå när en av mina gamla elever dök upp i massmedia som partner till en offentlig person. 2001 var den gamla eleven en kärleksfull och tänkande 14-åring som minsann kunde skriva fina uppsatser.
Håhå
Comment by Emma — 1, October, 2007 @ 8:36 am