Hos Helena

Jag mötte Mauro Scocco på trottoaren i eftermiddags. Tre sekunder tidigare hade jag lyssnat på “Ingen vinner” i mina lurar. Skumt.

Under hela 90-talet jobbade jag som simlärare i lillstaden. Många småknoddar lärde sig simma, en del frös som galningar, andra var ledsna och saknade sina föräldrar. Ett par stycken blev senare väldigt duktiga simmare i en eller annan disciplin. Coolt. Jag är fortfarande omåttligt stolt när jag hör talas om SM-medaljer. Ett par år senare, i början på 2000-talet, var jag språklärare på en högstadieskola i samma lillstad. Och just eftersom det är en liten stad kom plötsligt en del av simskolebarnen till mina lektioner. I färgat hår, urringad tröja eller med snus under läppen. Några av dem hade ångest för att uttrycka sig i skrift, medan andra var grymma på grammatik t ex.

Nu har den där tidsaxeln blivit ännu märkligare, för nu dyker de där filurerna upp på Facebook. Som coola 20-åringar som lämnat den lilla staden, pluggar i en universitetsstad, festar hej vilt och uttrycker sig som om de vore höga på sitt eget självförtroende. Också coolt, men lite scary. För jag känner mig sjukt gammal.

Märkligast av allt var nog ändå när en av mina gamla elever dök upp i massmedia som partner till en offentlig person. 2001 var den gamla eleven en kärleksfull och tänkande 14-åring som minsann kunde skriva fina uppsatser.

Följetongen fortsätter. Theodor är en sov- och goskatt. Antingen ligger han i soffan och softar eller sträcker han ut sig i sängen.

Så klart att Theodoren vill ligga på husses arm, det gör ju matte ibland.

Ett par dagar innan incidenterna med SAS-planen Dash 8 Q-400 satt jag i precis ett sådant. Från storstad tilll lillstad.

Nu inser jag att jag förmodligen hade tur som inte var med om en dramatisk landning. Förutom de två plan som fick problem med landningsstället har det vid genomgång visat sig att alla plan haft samma fel. Brrr.

En av fördelarna med att jobba hemifrån är att det funkar att stänga ner datorn, snöra på sig jympadojjorna och gå ut på en promenad. I förra veckan gick jag längs med Kungsholms strand (på andra sidan Kungsholmen ifrån Riddarfjärden sett). En ny vy i bloggen!

Förra helgens bröllop i lillstaden bjöd på det mesta; vigsel i kyrka, båttur till festlokal, middag och dans. Det vanliga kitet, liksom. Trist nog var det blåsigt och kallt. Stackars brudparet som skulle fotas utomhus medan vi kunde värma oss inne i festlokalen. Jag hade samma klänning på mig som vid förra bröllopet. Lite trist, men det var ju ingen som sett den förut. Och så var det otroligt smidigt att kunna lämna kvar kläder, skor och accessoarer i lillstaden vid förra besöket.

Muspek för bildtext - precis som vanligt!

Snodd rakt av från LindaK.

Tre saker som alltid finns i min…

Kyl: yoghurt, Coca cola-burkar och oliver
Frys: kycklingfiléer, hallon och bröd
Skafferi: pasta, Earl grey-te och buljongtärningar
Handväska: mobil, kalender och pocketbok
Sminkväska: foundation, mascara och ögonbrynsfärg
Badrumshylla: Nivea-kräm, deo och body butter från Body Shop
Tvättkorg: småbyxor, topar och strumpor
Skohylla: Pumadojjor, Converse och loafers
Förråd: böcker, köksprylar och nostalgigrejer
Hjärna: M, mat och jobb
Jackficka: mp3-spelare, näsdukar och busskort
Kryddskåp: flingsalt, timjan och citronpeppar
Balkong: no balkong
Barskåp: har inget barskåp, men i köket finns champagne, mousserande vin och en flaska Kaluha
Köksbänk: vattenkokare, kaffebryggare och en massa olika sorters olja och vinäger
Fruktkorg: bananer, kiwisar och just nu en apelsin

- I fredags kväll: Kärlek på menyn på bio tillsammans med Ragazze-tjejerna (och en inlånad tjej!).
- Igår: hemmafrukost med Änglabröd levererat till dörren. En sväng på stan som resulterade i tre tröjor, 8 hg finoliver från Hötorgshallen och 10 orange rosor. Eftermiddagsvila. Middag hos Maria och J på kvällen. Promenad hem runt midnatt.
- Idag: frukost på Caffè UGO på Scheelegatan. Burrigt väder. Vila under en filt. Utflykt till Sabbatsbergs närakut och åkte hem med diagnosen urinvägsinfektion och en veckas antibiotikakur som botemedel. Hu.

Vid en promenad längs med Norr Mälarstrand för ett par veckor sedan hittade jag de här benen liggandes i en båt. Eftersom ingen verkar göra anspråk på dem tänker jag försöka sno till mig det vänstra. Visserligen ser det väldigt mycket smalare ut än mitt högra ben, men en sådan olikhet kan jag stå ut med.

Vi har fått nog av Gullevi. Rekordet är 46 samtal på två timmar. Tack och lov var telefonen avstängd vid tillfället, annars hade jag nog hoppat ut genom fönstret för det finns inget som gör mig så irriterad som en telefon som ringer och ringer och ringer…

Det har visat sig att den gamla tanten försöker ringa till hemtjänsten, slår fel på en siffra och hamnar hos oss. Ganska ofta, kan man säga. Det finns ingen annan lösning på problemet än att vi har fått byta nummer. Fr o m tisdag i nästa vecka gäller det nya telefeonnumret och nej… vi har INTE beställt hänvisning.