Ett vattendjur
Varje dag när jag är ute och promenerar tänker jag att det är en enorm ynnest att kunna bo mitt i huvudstaden och samtidigt alldeles nära vattnet. Jag bor precis där jag mår som allra bäst. Det är värt mycket; t o m så mycket att jag står ut att bo trångt. Efter tre år i den lilla lägenheten börjar vi dock få lite utrymmespanik. Vi har extremt dåligt med förvaringsutrymmen (förutom våra tusentals boxar och korgar) och så fort vi köper en ny sak måste vi kasta en gammal. Några större bokhyllor är inte heller att tänka på, vilket är trist för två personer som tycker om att bläddra i fotoböker, slukar deckare och går igång på kokböcker. Vi har insett att vi behöver minst 10 kvm till, men behöver i så fall slanta upp minst en halv miljon till (kronor, inte Monopolpengar dessvärre). Bah. När den slutslatsen sjunker in lite slår vi oss till ro och tänker att vi har det bra i den lilla lägenheten. Med Riddarfjärden inpå knuten och bara ett stenkast från Stadshuset. Med grannar som är trevliga och som det t o m funkar att ha grillfester med.
Så här gott hade jag det i torsdags.
Visst är det en lyx att bo så nära vattnet? Problemet med förvaring känner jag alltför väl igen… Men snart är det löst för vår del
Vi lämnar innerstan men behåller närheten till vattnet… Kram!
Comment by Alexia — 26, August, 2007 @ 3:26 pm