Hos Helena

Gullevi ringde ett par gånger i måndags, men vi svarade inte. Jag tänker ibland att hon kanske fattar att hon ringt fel när hon hör M:s stämma på telefonsvararen. Om det är en fungerande metod vet jag dock inte. Igår ringde hon igen och jag svarade:

H: Hej, det är Helena!
G: tystnad
H: Det är Helena!
G: Hej… det är Gullevi.
H: Hej
G: tystnad
H: Har du ringt fel (nu igen - tänkte jag tillägga, men lät bli)?
G: Nej, jag har INTE ringt fel!!!
H: Vem söker du?
G: DIG i så fall. Hej då! klick
H: ???

Haha. Gullevi lackade ur. Shit, hon tycker nog att det är jobbigt att jag har kommit på henne. Tantstackarn.

Efter ett par timmar ringde hon igen, men då var ingen av oss hemma.

Varje månad bär brevbäraren hem ett par mattidningar till mig. De har hittills hamnat i en hög i bokhyllan efter att jag har bläddrat i dem. I garderoben har jag tre tidskriftsamlare fulla med tidigare årgångar av Allt Om Mat, Mat & Vänner m fl, men utrymmet i garderoben är värdefullt och fler tidningar får inte plats. Till slut kändes det som om mattidningarna höll på att ta över vårt bo. Och kasta dem kan jag inte; de blir ju liksom aldrig för gamla.

När vi kom hem från semesterveckan i lillstaden gjorde M en rokard i bokhyllan och vips fanns det ytterligare plats där. Jag köpte fler tidskriftsamlare, sorterade tidningar och kastade faktiskt en del gratistidningar (efter att ha rivit ur recept och tips som jag vill spara). Till slut hade jag fått ordning på kaoset.

Sedan sorteringsruschen har det fortsatt att komma nya tidningar. Senast idag, när jag fick senaste numret av Elle Mat & Vin. Utan att jag kom ihåg att jag faktiskt prenumererar på den. Antingen beror det på att 1) tidningen utkommer så sällan att jag hinner glömma bort den eller 2) att jag inte kan hålla reda på alla prenumerationserbjudanden jag tackat ja till. Jag tror på det första alternativet.

Katten Theodor lägger gärna sitt huvud på något lämpligt föremål som finns i närheten. Häromdagen kraschade han på soffbordet med huvudet på fjärrkontrollen under tiden M och jag tittade på cykling på tv. Det ser lite ut som om han studerar banprofilerna för cykeletapperna i Pyrénéerna i tidningen.

Jag har gjort en ny sida; I bokhyllan hos Helena. Tanken är att jag ska uppdatera den efter varje läst bok.

Länk till sidan finns även i vänstermarginalen!

När jag flög hem till Stockholm i lördags morse var det så gott som klart väder. På några ställen lite fler moln, men annars bara några enstaka. Nackdelen med klart väder och vind är att inflygningen inte är så kul. Jag har nog flugit sträckan storstaden - lillstaden hundra gånger vid det här laget och ändå blir jag kallsvettig av krängandet fram och tillbaka strax innan landning. Inte för att jag är rädd, utan för att jag far illa av luftgroparna. Jag är harig och kan inte ens gunga i en vanlig gunga utan att må dåligt. Nåväl, den här flygningen hamnar inte bland de fem jobbigaste. Vi landade lugnt och fint på Arlanda.

Jag passade på att ta några bilder innan inflygningen började. Trist nog blev det reflexer från flygplansfönstret, men det gick liksom inte att göra något åt det.

Så här har det sett ut under största delen av min sjukskrivning. Citronsorbet och några Sex And The City-avsnitt i sängen. Ett bra sätt att fördriva tiden och inte minst en stunds ontflykt. Jag fick SATC-boxen i julklapp och är glad att jag inte såg alla avsnitt på raken direkt. Jag har spridit ut dem rejält. En omgång i vintras, ett par avsnitt i hytten när jag var på konferens ombord på Birka Princess med jobbet, några timmar på hotellrummet i Rom när jag var tvungen att vila och så ett långt marathon de senaste veckorna.

Nu är alla avsnitt genomtittade och det känns hur tomt som helst. Jag har upptäckt hur fiffigt det är att se på dvd-filmer i laptopen och måste nog köpa en ny serie. M har de flesta Seinfeld-säsonger, men det är inte riktigt min tekopp. Jag vill ha spänning eller love. Tips någon?

I höstas började vi få påringningar från en tant som heter Gullevi. Det visade sig ganska snart att hon slagit fel nummer och hamnade hos oss när hon skulle ringa till sin väninna. Gullevi tycks vara en envis tant, för stax efter att jag förklarat för henne att hon ringt fel ringde hon igen. Och igen. Så där en fem, sex gånger på raken. Gång på gång redogjorde jag för att hon ringt till mig och M och hon svarade: “Jaha…. ja, vi hörs senare då!” Öh, nej. Allra helst inte, tack.

Gullevi ringer fortfarande till oss. På alla möjliga tider. Tjugo i sju på morgonen eller strax innan elva på kvällen. Efter att hon ringt sent på kvällen för ett tag sedan sökte vi på Gullevis namn på birthday.se och konstaterade att tanten är 84 år. Och jag kunde inte låta bli att undra vad tusan hon gjorde uppe så sent. Hon är tydligen både kvälls- och morgonmänniska. Numera låter vi bli att svara när hon ringer efterson hon inte verkar förstå när vi förklarar att hon ringt fel. Och har hon ringt en gång är det lika bra att stänga av telefonen, för vi vet ju att hon ringer minst ett par, tre gånger till.

Tanten är gammal och alldeles oförarglig, men ibland går de här felringningarna mig på nerverna.

Imorgon åker vi hem till Stockholm igen. En vecka går fort. Förutom några korta utflykter har jag inte gjort särskilt mycket mer än att ligga på soffan med vetekudden, laptopen och TENS-apparaten som sällskap. Miljöombytet har ändå gjort gott och det har varit finfint att kunna tanka familjemys. En bra vecka.

Bilder från Karlskrona kommer här. Muspek för bildtext - som vanligt!

(more…)

Den här veckans tjejsnack ställer frågan: Vad har du alltid hemma?

I skafferiet? Pasta, buljongtärningar, quinoa, några olika sockersorter och te.

I kylen? Mineralvatten, Coca Cola, parmesan och oliver förutom det vanliga som smör, pålägg och sånt.

I frysen? Bröd, kycklingfiléer, lax i portionsbitar, bland- och nötfärs och grönsaker. Och sorbet.

I kryddhyllan? Flingsalt, svart- och vitpeppar i kvarn, timjan och säkert ytterligare 15 kryddor.

I fruktskålen? Bananer

Igår: grillkväll tillsammans med fina vänner

Idag: ontontontontont

Nu: mamma har masserat den onda vänstersidan, jag har stoppat i mig ett gäng tabletter, kopplat på TENS-apparaten, värmt vetekudden, ätit sju vattenmelonbitar och slagit på tv:n för att se på dagens Tour de France-etapp. Jag har tagit till det tunga värkartilleriet, alltså. Något mer kan jag inte komma på. Möjligtvis att M kommer hem från sin träningsrunda och pussar på mig, men det dröjer ytterligare två och en halv timme.

Ikväll: mat hos Lill-A och E, men där kan jag ju ligga på soffan och vara ostark utan att det verkar suspekt.