I förra veckan, när mina steg kändes som myrsteg och fötterna verkade ha cementfundament, gick mamma och jag en liten promenad här på Kungsholmen. Vi gick en kortis, vilade lite på en bänk, köpte en glass, gick lite till och vilade igen. M befann sig söderut och det var en fantastisk tajming att mamma var här just då (eller… utan tajmingen hade M inte åkt iväg).
Kameran som jag fick i födelsedagspresent är så liten att den med lätthet får plats i luvtröjans ficka. Den försvinner t o m. Alltså tar jag bilder på det mesta jag ser för tillfället.
Längs med Norr Mälarstrand finns oändligt många fina hus. Jag kan tänka mig att bo i vart och ett av dem. Pampiga fasader, mäktiga trapphus och fantastiska utsikter över Riddarfjärden. Och svindlande kvadratmeterpriser. Löjligt mycket högre än vi betalat för våra kvadratmeter som ligger på en tvärgata. Så är den galopperande bostadsmarknaden i storstan. Men husen är kolossalt fina.
Muspek för kort bildtext.


