Sockervaddshårstanten is no more
Allra finaste farmorn finns inte längre. Igår kväll somnade hon. Alldeles odramatiskt, men ändå lite, lite oväntat med tanke på att hon bara några timmar tidigare hade löst korsord tillsammans med pappa och Stor-A. Eller inte alls oväntat.
Igår på morgonen föddes vännen E:s dotter och senare på dagen dör min farmor. Det är tvära kast mellan nytt liv och död.
Det är märkligt; hela tillvaron är hi-tech och vi kan göra de mest avancerade saker som att skicka mail och fara till rymden, men döden är fortfarande en olöst gåta. Att folk fortfarande ska behöva dö är konstigt och att vi inte har klart för oss vad som händer när våra nära och kära kilar vidare är ännu lustigare.
Farmor var färdig med sitt liv. Hon var 93 år och nöjd. Men det känns ta mig fan inte bättre för det. Jag är egoistisk och ville ha henne kvar tills jag blev minst 93 själv. Den lilla tanten med sockervaddshåret var finurlig, rolig och alldeles tokig. Måtte jag bli precis likadan när jag blir gammal.
