Livsviktigt på riktigt
Att ta ställning till donation och inte minst att registrera sig i donationsregistret alt. berätta för sina anhöriga hur man tänker och vad man har bestämt är viktigt. Oavsett om man vill donera eller inte. Gör det på livsviktigt.se.
Jag har själv ändrat mig från nej till ja. Det var som en käftsmäll när jag insåg att jag den dagen min pappa får en ny lunga kommer att vara tacksamtacksamjätte och då går det ju inte att tjuvhålla på sina egna organ. Så då registrerade jag mig för ja. Fast… för ett par månader sedan bestämde jag för att behålla mina muskel- och nervvävnader. Och det här är jättefånigt, men anledningen är att jag vill att mina onda muskler och nerver ska få vara i fred. Inget rationellt tänk kanske, men så känns det .
Och en Mi-kram tillbaka till dig! Du vet ju hur det är när man har kroppen emot sig. Hoppas din rygg sköter sig så att du får en jättehärlig jul i lillstaden!
Comment by Mi — 17, December, 2006 @ 4:06 pm
Och en Mi-kram tillbaka till dig! Du vet ju hur det är när man har kroppen emot sig. Hoppas din rygg sköter sig så att du får en jättehärlig jul i lillstaden!
Comment by Mi — 17, December, 2006 @ 4:07 pm
Jag tog ställning och registrerade mig för flera år sedan. Det var när jag tänkte: tänk om någons _något_ hade kunnat rädda Eric… tänk om mitt _något_ kan rädda någon annans lilla barn… som jag alldeles plötsligt blev tveklöst FÖR donation.
Kram.
Comment by Jennie — 17, December, 2006 @ 6:19 pm
jag säger också ja!
Comment by Linda — 18, December, 2006 @ 10:00 am
Såg filmen John Q igår på tv4. Som på ett sätt tar upp detta ämne som du är inne på. Jag grät floder. Relationsfilmer tar så hårt på mig och i synnerhet då far-son relationen.
Jag ska sätta upp mig donationslista, jag lovar!
// P
Comment by PO — 18, December, 2006 @ 11:36 am