En miljard julklappsjägare
Det var mycket folk på stan förra helgen; idag var det omänskligt trångt. Jag har försökt beta av mina julklappsinköp under veckan, men eftersom jag inte orkar med så långa shoppingrundor åt gången har jag inte hunnit med allt. Alltså var det bara till att bita ihop och ge sig ut en sväng idag. Det började bra med två snabba klappar i en butik runt hörnet, men sedan brakade det loss när jag kom till T-centralen.
Jättemycket folk överallt. Jag åkte rulltrappa upp till dagsljuset och framför mig i rulltrappan stod en äldre herre. Allt lugnt, så långt. Tills den äldre herren kom upp och tvärstannade. Han parkerade på rulltrappans avsats och plockade i godan ro fram en cigarett som han tände efter en stund. Det resulterade så klart i att alla 75 personer efter honom i rulltrappan i princip ramlade över honom i värsta dominoeffekten. Hur kan man vara så galen att man stannar just där? Jag gick rakt på honom för att markera att han var helt fel ute. Elaka Helena.
Jag gick vidare på min jakt. Det jag skulle ha fanns inte. Antingen fel färg eller fel storlek. Eller värst av allt; saken fanns inte över huvud taget. Och hur tänker man då om? Utanför NK bestämde jag mig för att pausa med en mosbricka. Jag ställde mig i den löjligt långa kön och tänkte att jag nog faktiskt valde rätt av de båda köerna för en gångs skull. Tills det visade sig att kvinnan som stod längst fram i kön hade NIO familjemedlemmar som också skulle ha korv. De där familjemedlemmarna bara poppde upp från ingenstans och plötsligt stod de där och dividerade om vad de skulle ha… (för de hade så klart inte bestämt sig när det blev deras tur). Tio korvmenyer beställdes och en efter en fick de tio personerna sina korvar. Utan tanke på att lämna kön. Jag fick bita mig i tungan ett antal gånger för att inte säga något riktigt dumt.
Det är inte bra det här; att jag blir så irriterad på människor som står i vägen eller gör helt sjuka saker. Men eftersom jag tycker att det är så jobbigt att stå still vill jag snabbt kunna ta mig vidare så att jag kan uträtta mina ärenden. Och komma hem så fort som möjligt.
Jag överväger starkt att vänta med de sista inköpen tills jag kommer ner till den lilla staden där man inte behöver stå i kö för att komma in i butikerna.
Haha, du har inte hört S på allmän plats. Det är ganska många F-word om hur folk står och går. Jag är säker på att du är rätt blid i sammanhanget. Jag inser dock att han ofta tyvärr har ganska rätt, svenskar är ganska egotrippade och har inte den minsta tanke på att de är i vägen för andra.
Comment by Elin — 16, December, 2006 @ 5:42 pm
-> Helena: Kan rapportera att shopping i lillstaden idag var helt ok. Liro är en fin affär by the way.
Comment by Oskar — 16, December, 2006 @ 9:38 pm
Grrr, finns det något mer irreterande än korkade människor som tror att de är de ENDA som gagnar Stockholms lokaltraffik?!?? “The evil me” vaknar alltid i såna sammanhang och jag gör precis som du; går rakt på människor som står i vägen på de mest uppenbara ställena! MOAHAHAHAA….
Comment by Alexia — 17, December, 2006 @ 12:05 pm
Tyckte mig kunna se ett och annat vredesutbrott
Jag är likadan, din lillebror kan inte förstå att jag kan bli så irriterad på sådant… Men, det går verkligen!!
Comment by Emma — 19, December, 2006 @ 9:32 pm