I lägenheten ovanpå
I början av sommaren såldes lägenheten ovanpå oss. Till ett löjligt högt pris med tanke på att den var helt orenoverad. Vi, som har ett på pricken likadant bo, gottade oss åt tanken på pengarna. Så klart. Särskilt med tanke på att jag bor ihop med Ernst-M som har inte har gjort annat än renoverat sedan vi flyttade in.
Sen började den nya ägaren renovera. Tokrenovera. Under min semester var jag helt övertygad om att grannen plötsligt skulle komma farandes genom taket i köket. Det vibrerade och lät som om han körde med ångvält där uppe.
Och efter renoveringen var det tyst. Ett tag.
Sen började jagharfestvarjehelgfasen. Huset är lyhört, vilket han nog inte har en tanke på. Vi hör exakt vilken låt de spelar och förra helgen hörde jag t o m att han hade en skånsk tjej på besök. Och när man är på toa hör man att gästerna ölkissar (fast det kan de ju inte hjälpa).
Håhå… Den där dollarglädjen i början av sommaren har bytts mot vafanmåstedehafestvarjehelg-irritation. M är så väluppfostrad att han inte blir irriterad. Jag blir halvrabiat ibland. Frågan är hur långt bort den första påringningen är. M är på turné söderut i helgen, så ingen kan hindra mig… 
Usch vad sånt där är svårt. Man blir Arga Grannen eller ännu hellre Vän Av Ordning. Så vad är din taktik? Onda lappar i brevlådan? En hämndaktion kanske med stereon på högsta volym?
Comment by Elin — 20, October, 2006 @ 9:09 pm
Självklart ska du säga till, du kan ju göra det på en snällt och trevligt sätt. Han kanske bara är helt omedeveten om att det är lyhört.
Comment by Lena — 21, October, 2006 @ 10:14 am
Pröva att säga till lite snällt först och om det sen blir värre så ringer du polisen
Comment by Lena — 21, October, 2006 @ 10:35 am
Hahaha, jag känner så väl igen mig i din reaktion! Jag tycker absolut inte man ska vara rädd för att säga ifrån! Man kan ju göra det på ett vänligt sätt. Våga Vägra Ljudtorteras!
Trevlig helg!
Var du?
PS. Ja, jag var på Stadion i somras
Comment by Alexia — 21, October, 2006 @ 12:57 pm
-> Elin: Min plan A är att jag ska stöta ihop med killen i trapphuset och snällt påpeka att jo… huset är väldigt lyhört blabla… Kruxet är bara att jag inte är säker på hur han ser ut. Jag kanske haffar fel kille. Igår kväll spelades det halvhög musik en stund och sedan blev det tyst. Han kanske vet att M är bortrest.
-> Alexia: Jaaaaa, det var jag. Och ibland är jag där fortfarande…
Comment by Helena — 21, October, 2006 @ 5:31 pm
Vänta inte för länge för då kanske du får ett vredesutbrott
Comment by Emma — 22, October, 2006 @ 6:03 pm
Har ni inget vaktbolag att ringa som journummer?
Ta det försiktigt i alla fall. Om möjlighet finns så prata med honom dagen efter, så att säga, istället för att konfrontera honom i ett eventuellt onyktert tillstånd. Kan hända tråkiga saker, och det vill man ju inte!
// P
Comment by PO — 23, October, 2006 @ 11:14 am