A pain that I´m used to
Jag har mått ovanligt bra under semestern. Kroppen har varit på gott humör och jag antar att det har att göra med att jag har varit ledig, att det har varit varmt och att jag inte har suttit på rumpan mer än absolut nödvändigt. Ett tag trodde jag på fullaste allvar att något var fel, för när kroppen inte gör tillnärmelsevis så ont som den brukar måste det ju vara något som är tokigt (och nu förstår jag om alla friska människor tänker att “ja, det är nog i huvudet det felet sitter i så fall” för det borde ju vara när det gör ont som man tror att något är fel och inte tvärtom…).
Nåväl, jag trivdes finfint med att ha en mindre värkig kropp. Jag hade energi, M och jag promenerade i en timme åt gången och jag fick inte ondare av det och det mesta flöt på. Förra måndagen började jag jobba igen - med en rivstart. Flitiga och dumdristiga Helena har jobbat som en tok; det har snarare blivit heltid än halvtid. Och som ett brev på posten är jag mer eller mindre däckad idag. Så dumt. Att det ska vara så svårt att bromsa i tid och inte köra på och tro att kroppen ska orka lika mycket som huvudet vill.
Ikväll skulle jag ha varit iväg på roligheter. Istället är jag hemma och är FÖRNUFTIG. Ligger på rygg med den varma vetekudden, VILAR och mår bra av att inte göra något alls. Dessutom har jag talat om för arbetsgivaren att jag tänker ta ut några övertidstimmar och stanna hemma på fredag. Det blir bra, det.
Usch så tråkigt. Vet inte hur jag ska formulera det, men jag tycker det finns något positivt i att din värkande kropp inte tagit ifrån ditt huvud lusten att göra mer än kroppen kanske egentligen orkar med. Även om jag förstår att det straffar sig. Måste vara faran med att ha ont länge, att lusten och glädjen till sist dämpas. Kryptiskt kanske.
Försöker pigga upp dig med ett music quiz:
Pain, will you return it
I´ll say it again - pain
Vi delar tydligen fler smaker än den för oliver.
Comment by Oskar — 23, August, 2006 @ 7:32 pm
-> Oskar: Den var lätt! Strangelove från Music for the masses-skivan. Du får ge mig nåt svårare!
Förresten, du missade något grymt bra på Stadion den 7 juli! =)
Comment by Helena — 23, August, 2006 @ 8:24 pm
OK….
It is all of these things and more
That keep us together
Martin Gore kommenterar ju sällan vad texterna handlar om. Tror “They are about life…” är hans standardsvar.
Comment by Oskar — 23, August, 2006 @ 9:18 pm
Tack för sympatierna, skickar lite ont-kramar tillbaka!
Comment by Lina — 24, August, 2006 @ 3:30 pm
-> Oskar: Jag tror att du har satt mig på pottkanten. Texten rullar i huvudet, men jag kan inte komma på vilken låt det är. Det känns som en nöt jag definitivt borde knäcka, d v s ingen slamkrypare. Gaaaaahhh! Maria! Nu får du hjälpa mig!!!
Comment by Helena — 25, August, 2006 @ 5:04 pm
Vi går vidare på 3-poängsnivån (samma låt):
Fragile
Like a baby in your arms
Inte helt enkel. Drar ut på det rätta svaret en dag till tror jag
Är Maria också en Depeche-tjej?
Comment by Oskar — 25, August, 2006 @ 8:47 pm
Oj vad det tog tid, men A question of lust är det väl?
Oskar-> Klart man är en Depeche-tjej!
Comment by Maria — 28, August, 2006 @ 11:17 am
*trumvirvel* Rätt svar! Roligt. Trodde det inte fanns så många Depeche-tjejer och -killar längre
Comment by Oskar — 28, August, 2006 @ 4:33 pm
Tack, Maria! Så klart det är A question of lust!!!
Du är bland vänner, Oskar!
Comment by Helena — 28, August, 2006 @ 5:36 pm