Det lilla utbrottet härom dagen kulminerade igår. Igår var jag arg eller snarare skitförbannad. M-stackaren råkade ut för ett telefonsamtal med Helena arg som ett bi. Nästa person att få stå ut med mitt dåliga humör var mamma. Puh. Sedan lugnade jag ner mig. Och hade jag inte haft mens och varit väääldigt lättretad, så hade jag förmodligen inte reagerat på samma sätt.
Först. På Apoteket blev jag varse att Läkemedelsförmånsnämnden fr o m den 1 maj har ändrat reglerna och dragit in subventionen för min magsårsmedicin. Numera får man alltså betala hela summan själv (utan att kunna tillgodoräkna sig en enda krona i sitt högkostnadsskydd) och jag kan meddela att den där medicinen inte precis är den billigaste i Apotekets sortiment. Och jag kan inte välja bort medicinen. Apotekspersonalen kan inte heller byta ut den mot en som är subventionerad eftersom doktorn har skrivit ut den dyra varianten. Också ny regel. Jag kan tala om för den där nämnden att man inte precis får mindre ont i magen av att behöva betala 409 kr för 45 dagars behandling.
Sedan. Com Hem suger. Igår försvann både tv-bilden och bredbandsuppkopplingen i fyra timmar. Under just de där fyra timmarna sändes Giro d´Italias förmodligen tuffaste etapp och jag hade sett fram emot den i två veckor (och var så nöjd över att jag var ledig och kunde se den live). En tv-sändning är förstås inte livsviktig… men det är så himla typiskt. Det är långt ifrån första gången som Com Hem fuckar ur. Senast det hände var vi av med både tv och bredbandsuppkoppling i fyra dagar. Och så har de mage att ringa och försöka få oss att byta telefonabbonnemang till Com Hem… Ät skit. Nåväl, jag hann se slutet på etappen och då visade det sig att det var så dåligt väder att målet fick flyttas ner ungefär en halvmil och där försvann liksom det spektakulära.
Efter det. Jag skrev ett långt inlägg här i bloggen, tryckte på Publish och sen kraschade uppkopplingen igen.
Ingen bra dag, alltså. Idag har det varit bättre! =)
