Hos Helena

20 år sedan Olof Palme mördades idag. Jag minns så väl att Gomorron Sverigen var inställt och att simtävlingen jag skulle vara med i inte blev av.

Jag gick förbi platsen där Palme mördades i eftermiddags. Många stannade till och en del la rosor på marken. När jag stod där och tittade upp mot trapporna dit mördaren sägs ha flytt kändes det helt ofattbart att 20 år har gått. Och att jag ens kan komma ihåg saker som hänt för så länge sedan.

Det var en intensiv halsbandssöndag. Tre stycken på några timmar. Bästa möjliga avkoppling.

Så här ser det ut när jag ligger i sängen och gör halsband på löpande band. Jag, pärlor och tänger huller om buller. Och en dator, för säkerhets skull.

Jag har snott ännu en lista. Från alla möjliga eftersom jag hittat den både här och där.

A is for age: 31 år, 8 månader och 12 dagar
B is for booze of choice: Champagne
C is for career: Halsbandsmeckare eller kortbyggare kanske…
D is for your dad’s name: Snuttpappan
E is for essential items to bring to a party: Ett gott Helenahumör och kvällen är räddad - för min egen del
F is for favourite song at the moment: Du gamla, du fria
G is for favourite game: Lite TP då och då
H is for home town: Stockholm
I is for instruments you play: Inte ett endaste
J is for jam or jelly you like: Tycker inte om sylt
K is for kids: Inga egna barn, men vännerna har tillsammans jobbat ihop en fotbollsuppställning som jag gärna leker med, läser sagor för och pratar om viktiga saker med
L is for living arrangements: I den pytteminsta tvåan på Kungsholmen tillsammans med M och Theodorkatten
M is for mother’s name: Gosmamman
N is for name of your crush: M
O is for overnight hospital stays: Fyra benoperationer i lillstaden, två i Göteborg och en ryggreparation på ryggsjukhuset i Strängnäs
P is for phobias: Jag har nog faktiskt ingen riktig fobi
Q is for quotes you like: Carpe diem
R is for relationship that lasted the longest: M och jag har kilat stadigt sedan 1998, det blir åtta år i år
S is for sartorial style: Ööhhh… och vad betyder sartorial?
T is for time you wake up: Klockan ringer 8.00, men sedan kan jag ligga kvar i sängen och titta på Nyhetsmorgon, småslumra, lyssna på radio eller läsa tills det har blivit förmiddag
U is for underwear: Mjuka och utan otäcka sömmar, helst i microfiber
V is for vegetables you love: Tomater
W is for weekend plans: Halva helgen har gått och morgondagen kommer vara precis lika lugn och latig som dagen har varit. Hemmatid, vila och M-pussar. Finfina grejer!
X is for x-rays you’ve had: Öhhh… tandröntgen, röntgen av käken (sedan jag kraschlandat på gympaträningen), ett löjligt antal skelettröntgenomgångar av vänster höft och rygg, ultraljud av höftled, magnetröntgen av höft och rygg, ct av rygg, scintigrafi av båtben i tumme (för att variera lite…) och höft och så en mammografi. Om man sätter ihop alla bilder blir det med lätthet en hel långfilm.
Y is for yummy food you make: Den grillade tonfisken och parmesansåsen med citron är en favorit
Z is for zodiac sign: Tvilling
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Den här listan har cirkulerat så länge att de flesta redan har haft den i sin blogg, men om någon känner sig manad så vassego!
Ä är för älsklingstrend: Snobbenkostymstrenden är en alldeles utmärkt trend
Ö är för en önskan just nu: Att vänster kroppshalva vaknar en dag och kommer på att den inte har varit så schysst mot mig de senaste 15 åren och bestämmer sig för att samarbeta. Och jag looooovar; jag ska inte vara långsint i så fall!

Veckans tjejsnacksfrågor är lite ödsliga:
1. Vad skulle du ta med dig till en öde ö? Papper och penna. Och mat, förstås.
2. Vem skulle du vilja ha med dig till ön? M och Theodorkatten
3. Vad skulle du sakna mest? Datorn
4. Vem skulle du sakna mest? Mamma, pappa och syskonen
5. Tror du att du kan göra upp eld utan tändare/tändstickor? Högst osäkert, men min envishet kanske skulle resultera i en eld till slut

Finaste Gosmamman och Snuttpappan skickade rosor med bud igår. Av en händelse är just röda rosor mina absoluta favoritblommor. Och lite extra ork behövs verkligen. Så lägligt, så.

Jag begriper inte vart varken tiden eller orken tar vägen. När jag kommer hem från jobbet är jag så trött och ontig att jag inte orkar med något annat än att ligga på rygg i sängen. Antingen med laptopen på magen eller i sällskap med pärlor (och ja… det rasslar riktigt ordentligt om täcket när jag kryper ner i sängen och ska sova, men eftersom min kropp definitivt inte vill sitta så får det bli så här). Jag är totalt osocial. Orkar inte ringa till någon och försummar både familj och vänner. När kroppen gör ont och huvudet är helt slut orkar jag bara inte med någon annan än mig själv. M kommer oftast hem efter mig och på sätt och vis är det bra, för då hinner jag vila bort den allra värsta tröttheten. Man blir ganska tjurig av att ha ont 24-7, kan jag meddela.

Livet består av ganska mycket mer än jobb och jag får ingenting gjort. Listan på saker som ska göras bara växer och jag läste hos någon annan bloggare (kan det ha varit hos Mialottan?) att vintermörkret gör oss lite handlingsförlamade. Det stämmer i alla fall på mig. Den här vintern har varit lång. Februari känns som den längsta månaden trots att den är kortast. Nu längtar jag efters vårsol, kvittrande fåglar och vågskvalp. Även om det också innebär pollenallergi.

Jag ska försöka beta av åtminstone några saker på listan den här veckan:

- ringa försäkringskassan
- göra mammas tackkort (hög tid…) - påbörjat, jag har i alla fall skurit till alla kort
- sortera papper och sätta in i pärmar (räkningar, beslut från FK och sånt)
- skriva brev till min tyska brevkompis J och till brev-M
- ringa en, två, tre vänner
- stryka lite
- rensa i både garderoben och tröjlådan
- gå till Stadsmissionen med lite kläder

Det är tjejhockey på tv; OS-final. Kommentatorerna pratar om damkronorna. Herrkronorna, då? Killarna heter bara Tre Kronor och har liksom lagt beslag på den titeln. Inte så konstigt, för de fanns ju liksom först. Hur som helst är damkronorna ett kul ord.

Så här i OS-tider har Theodor uppfunnit en ny gren; fånga snöflingor sittandes på fönsterbrädan. Inomhus. Det är ju dömt att misslyckas.

Muspek för bildtext!

M jobbar väldigt mycket för tillfället. Kopiöst mycket. Det återstår ytterligare några intensiva och mastiga veckor innan han ska byta jobb och nu måste så klart allt avslutas och dokumenteras. Sedan ett par månader tillbaka är det sexdagarsveckor som gäller. Helgerna blir korta. I kombination med att vi båda två (mest jag… den av oss som jobbar i särklass minst antal timmar/vecka… typ en tredjedel eller nåt) är trötta så gäller det att gotta sig och göra bra saker som kräver lagom mycket energi när vi är lediga tillsammans. Vi lyckas, tycker jag. Och det är på inga sätt synd om mig för att M jobbar mycket.

Idag åt vi frukost på Latte. Med var sin tidning, tänt ljus på bordet och våra resp. standardfrukostar. Och pussades över bordet. Det är livskvalité. Och just den där investeringen i sig själv/förhållandet gör så gott att det nästan är löjligt. Vi fortsatte in till city; M till en bokhandel för att leta efter en databok och jag till Panduro för att köpa papper och pärlor. Också bra. Så till Åhléns City där vi köpte mattallrikar och en skål. I eftermiddag har vi tittat på OS och nu har vi parkerat vid var sin dator. Håhåjaja… obotliga datanördar. Jag gör ett halsband samtidigt… och tittar på ännu mera OS. Om en timme blir det oxfilé, hasselbackspotatis och balsamsås. Och Melodifestival.

Det är så här de lediga dagarna ska vara. Det är så här livet ska vara. Jag klagar inte ett endaste dugg. Jag njuter.