Molnigt
Ibland går solen i moln. Orken tar slut och stegen blir tunga. Jag letar efter bra saker som kan överväga det jobbiga, men min hjärna verkar inte kunna fokusera på sånt som faktiskt är positivt. Jag blir inte klok på hur jag ska orka arbetsträna eller jobba när ena halvan av kroppen strejkar. Det är ju löjligt. Och ändå måste jag ju prova, för jag håller på att bli tokig av att inte åstadkomma något. Tiden bara går och jag hänger inte med. Jag borde leta arbetsträningsplats med ljus och lykta, men jag orkar inte. Jag vet inte var jag ska hitta glöden och entusiasmen. Att övertyga en presumtiv arbetsgivare om min förträfflighet är ju helt absurt när jag inte ens kan tro det själv.
Förhoppningsvis försvinner molnen snart. De brukar stanna några dagar, övergå i växlande molnighet och sedan lämna solen i fred.
åh mitt lilla hjärtegryn. dina ord skulle kunna vara mina. med en djup suck känner jag igen mig. du ska se att solen snart är här igen. skickar massvis med tankar, styrka & energi. massor med försiktiga kramar.
Comment by lena — 31, August, 2005 @ 10:08 pm
Hoppas på solsken, lilla gumman! Det är du värd!
Kramkramkram
Comment by Myran — 1, September, 2005 @ 6:26 am
suck och usch! Jag har också varit där…*styrkekramar*
Comment by Cilla — 1, September, 2005 @ 2:06 pm
Skickar en kram för att skingra molnen lite…
Comment by Lina — 1, September, 2005 @ 4:07 pm
Hoppas att det känns bättre snart! Jag har också varit där… Kramar/Vic
Comment by Victoria — 2, September, 2005 @ 6:45 am
Sol inne, sol i hjärta, sol i sinne
Hoppas att du mår bättre idag.
KRAM
Comment by Helena — 2, September, 2005 @ 7:01 am
Vi tänker på dig och säner över några bamsekramar!
Comment by KKKK+kkkk — 3, September, 2005 @ 7:32 pm
hörrö lilla molntuss, kom hem nu, du behövs här!
Comment by Elin — 4, September, 2005 @ 4:45 pm