Hos Helena

Jag har trotsat snön och kylan i helgen och promenerat i mina jympadojjor. Med de osköna vinterskorna på fötterna orkar varken ryggen eller benen mer än en halvtimma. Med snabbskorna blir allt så mycket lättare.

Det är galet vad jag längtar efter sol, vår och fågelkvittar. Efter snabba promenader runt Kungsholmen. Och efter mer energi. Allt hänger på solen, känns det som.

DN i all ära, men när lillstadstidningen oväntat landade på hallmattan för ett par veckor sedan blev jag varm i hjärtat. Även fast tidningen mest innehåller nyheter om ICA-handlaren på landsbygden och vilka diskussioner som är aktuella i kommunfullmäktige, gillar jag den. Mer tryggt och bra kan det inte bli, liksom.

Anledningen till att jag fick tidningen var att jag, M, Stor-A och hennes T satte in en grattisannons när världens finaste Mini-A fyllde 1 år. En bra service att automatiskt skicka tidningen till storstaden!

nöjd med: helgens promenader. Min kropp mår bäst av att röra på sig.
i: kväll ska jag poppa till Depeche Mode - live i Globen!
skor: längtar efter att dra på mig jympadojjorna, men det ser mörkt ut rent temperaturmässigt
dricker: Brämhults hallondryck för en stund sedan
borde: plugga italienska så att jag fortsätter att ligga steget före
äter: hemlagade hamburgare om ett par timmar
kläder: mysbrallor, top och luvtröja
läser: “En midsommarnatsdröm” av Arne Dahl
gör gott: vetekudden och värmedynan
i kylskåpet: just nu mycket nöt- och blandfärs. Hamburgare idag och färslimpa med fetaost imorgon
sover: med mina killar nära, nära
har: ont. Min kropp lirar inte alls med den här kylan. Ett par minusgrader funkar, men vid -10 säger vänstra kroppshalvan ifrån på skarpen. Då gäller det att ändå röra på sig. Puh!
senaste inköp: en present till Bästpappan som fyller år imorgon
funderar på: köksrenoveringen
längtar: till konserten ikväll

När pappa blev uppsatt på väntelista för lungtransplantation i maj förra året grubblade jag både över relevanta saker och sånt som min hjärna fantasierat ihop. Utredningen och alla tester hade tagit några månader och innan dess hade vi i flera år vetat att pappa förr eller senare skulle behöva nya lungor. Ändå gick det förstås inte alls att förutse hur det skulle kännas när det verkligen var skarpt läge. När telefonen kunde ringa när som helst.

M och jag åkte till Italien en månad tidigare än vad vi hade tänkt, för att helt säkert hinna hem innan det kunde bli aktuellt med operation. Att inte vara hemma i Sverige och kunna ge mig iväg till Lund och möta upp familjen var över huvud taget inget alternativ för mig. Händer det något i den här familjen ska alla vara med och dela både jobbigt och bra, så är det bara. Redan på hösten ett halvår tidigare hade vi dock köpt biljetter till Depeche Modes konsert i Köpenhamn den 30 juni och tänkte dessutom lyxa till det med ett par hotellnätter. Köpenhamn ligger ju busnära Lund, så jag hetsade inte upp mig. Jag menar, det skulle ju bara ta några minuter att ta sig över Öresundsbron om det skulle behövas. Fast lite oroade jag mig ändå. Tänk om telefonen ringer mitt under konserten? Skulle jag ens kunna lyssna på Depeche efteråt utan att fara illa? Ren egoism, så klart.

När den 30 juni kom hade pappa hunnit bli bra kompis med sina nya lungor. Läget var så pass stabilt att jag vågade lämna den madrasserade sjukhusvärlden och åka över bron, möta M i Köpenhamn och gå på Depeche-spelningen. Men det var läskigt och oroligt att inte hänga på THIVA, hålla järnkoll på pappas värden och hålla handen efter en vecka i den där skyddade världen som bara bestod av patienthotell och intensivvårdsrum.

På plats i Parken började introt till “In Chains” och Dave, Martin och Andrew var på väg upp på scenen när jag fick ett sms från Lill-A som höll ställningarna hos pappa. Efter en dag med lite svajiga värden var pappa piggare än någonsin och hade skrattat som en tok på kvällen. Lill-A skrev att vi skulle njuta av konserten och ha en toppenkväll. Poff så började tårarna rinna. Av lättnad. Kanske förstod jag inte förrän då vilken omänsklig press jag (och så klart resten av familjen!) varit under den senaste veckan. Konserten var riktigt, riktigt bra och när vi traskade iväg hand i hand från Parken den där fuktiga sommarkvällen hoppades vi på att det skulle dyka upp ytterligare en chans att se Depeche under Touring the universe-turnén.

På söndag spelar DM i Globen och den här gången är läget helt annorlunda när jag sätter mig på min plats. Jag hade inte behövt oroa mig för att inte kunna lyssna på Depeche Mode utan att fara illa, men det flashar till i hjärnan vid ett par tillfällen under vissa låtar och jag kan känna den där makalösa lättnaden från konsertkvällen (däremot har jag fått kasta en duschcreme och ett body butter från Body Shop som jag använde under veckan i Lund, min hjärna reagerar osunt på både musik och lukter).

Vi har inga superbra platser, men hey… vi får se och höra dem två gånger på ett halvår. Jag är lycklig som ett litet barn på julafton.

Direkt efter jul och nyår sätter mitt tulpanfrosseri igång. I år mer intensivt än någonsin eftersom jag inte julpyntade ett endaste dugg (mer än en adventsstjärna i gamla lägenheten och en i nya). Jag älskar de frasiga och lite gnissliga stjälkarna, bladen i härliga färger och kanske allra mest att de signalerar vår (trots att det är snöstorm ute).

Årets första tulpaner hamnade på den lilla bokhyllan i vardagsrummet. Just nu är alla väggar vita i boet (bara grundmålade) och tillsammans med de vitlaserade trägolven känns det lite väl sterilt. En rejäl färgklick behövs alltså. Tulpanerna tog dessutom för sig och bredde ut sig som om de ägde hela bokhyllan.

Stående på matbordet vid fönstret fick blommorna en helt annan, ljusare färg.

När jag höll på att rensa och packa inför flytten hittade jag flera smålådor med roliga och ovärderliga saker. Jag är en riktig hamster när det gäller gamla brev, små lappar och foton och oftast lönar det sig verkligen. I en av de där lådorna hittade jag kortet jag fick av farmor på min 30-årsdag och jag blev alldeles varm i hjärtat. Fina, fina farmor! Lite dramatisk och högtravande, men också väldigt kärleksfull.

Visst är det förresten häftigt med den där gamla utrotningshotade handstilen? Snart finns det ju knappt några gamla tanter med sockervaddshår längre och med dem försvinner de snirkliga bokstäverna. Numera har ju tanterna sneakers och skickar sms.

Oj, oj så fort januari har försvunnit. Jag som tänkte att 2010 skulle bli ett bra bloggår har istället lämnat den stackars bloggen i sticket. Jag lovar bot och bättring och återkommer snart med både bilder och ord.

2009 i bilder. En bild för varje månad.

Muspek för bildtext!

(more…)

… flyttat! Själva flytten gick smidigt, men allt jobb innan och efter.. håhå, det tar ju aldrig slut
… ätit middag på Zink Grill med M, Maria och J och sedan sett Magnus Betnér på Chinateatern. Vi bokade i september och kunde så klart inte räkna ut att det skulle bli ett perfekt brejk i flyttstöket
… blivit förkyld och hängig
… kört skåpbil till IKEA i årets sämsta väglag. Rejält snöigt, nästan noll sikt och snorhalt, men vi klarade oss utan incidenter. Så här i efterhand kan man dock ifrågasätta om det verkligen var vettigt att ge sig iväg…
… beställt garderobssystemet Pax Lyngdal på IKEA och fått det hemkört. Så fort vi har satt ihop härligheten ska jag visa hur garderobsporr ser ut!
… klarat av alla julklappsinköp på två snabba rundor på stan och ett par klick på nätet
… blivit glatt överraskad över att det numera bara tar oss två minuter att åka från vår port till Arlanda Express. Då bor man centralt.
… flugit till lillstaden
… umgåtts med familjen. Välbehövligt
… firat jul hos småfolksfamiljen. En väldigt bra julafton!
… tappat rösten. Poff!
… kopplat av, bort och ner
… sett dvd-box, spelat kort och ätit sjukt mycket mat och godis
… fått ännu mer ont i halsen. Hallå!? När ska jag bli frisk?

Imorgon åker M, jag och Theodorkatten hem till Sthlm igen. Nu har vi laddat batterierna lite och orkar fortsätta med lägenhetsrenoveringen och uppackningen av flyttkartongerna. Och förhoppningsvis jobba lite också.

På fredag morgon går flyttlasset. Bara ett par gator bort här på holmen, men alla pinaler ska ju likväl packas och flyttas. En del grejer kan vi ta under armen när vi ilar genom polishusparken (bl a farmors gamla tekoppar som jag inte vågar låta flyttgubbarna röra), men alla kartonger och möbler ska flyttfirman ta hand om på fredag. Det är ett under att jag har lyckats övertala M att anlita både flytt- och städfirma. Ni som känner honom förstår vad jag menar.

Det är fortfarande smått kaotiskt i nya lägenheten. Imorgon är planen att röja bort allt skyddspapper från golven och städa. Jag får lite ångest när jag tänker på att vi lämnar en fräsch och fin lägenhet och flyttar till ett bo som inte är färdigmålat, har sunkiga tapeter i hallen och är i skrikande behov av nytt kök. Men jag biter ihop.